Göteborgsposten – 10 juli 1871, sida 2

UB AVIV 1119) O09 Från Utlandet. Ju flera underrättelser, som ingå rörande valen i Paris, desto tydligare blir det, att deras utgång bäst karakteriseras, då man säger, att Thiers vunnit en stor seger, och han har således haft lycka med sig i tre vigtiga angelägenheter: lånet, revyen och valen, Partierna kunna tvista sinsemellan om, huru förhållandena ställa sig för dem, huru många ljumma, moderata, trogna, radikala och ultraradikala republikaner, som finnas ibland de nya deputerade, om republikens nederlag i Paris gifva rojalisterna upprättelse för deras nederlag i departementen eller icke; hurudan uppgörelsen än blir, står det likväl i hvarje fall fast, att Thiers hvarken på det ena eller andra stället lidit något nederlag, utan fått ett eklatant förtroendevotum af hela landet. Republikanerna understödde Thiers och ha i det hela taget segrat; men de känna sig likväl icke fullt nöjda med valen i Paris, Här har emellertid Thiers vunnit en lika stor, om icke större, seger än i departementen, i det han icke skall ha dolt för någon, som tillfrågade honom om hans åsigt, att han önskade, att de kandidater, som de antirepublikanska partiernas koalition uppställt, måtte bli valda. Enligt en berättelse från Versailles till lIndep. belge, skall det understöd, som dessa kandidater funnit hos regeringen, icke ens ha varit af en platonisk karaktsr, eftersom polisprefekten Valentin lät utdela röstsedlar, å hvilka deras namn voro utsatta. Man känner nu närmare resultatet af rösträkningen i Paris, och det synes häraf, att den konservative grefve d Haussonville erhöll 70,539 röster; han stod således ej långt efter den deputerade, som valdes med minsta antalet röster. Floquet och Lockroy, hvilka intogo en mycket tvetydig ställning till kommunen och hade nedlagt sina mandat i nationalförsamlingen, fingo c:a 60,000 röster, och Gambettas polisprefekt Ranc, hvilken mottog val till kommunen, men likväl utträdde ur densamma efter få dagars förlopp, lyckades erhå la ända till c:a 55,000 röster. Eftersom det, såsom man vet, varit medelklassen, som deltog i valen, visa de anförda siffrorna, att det inom densamma ännu finnes många, hvilka ansluta sig till den längst gående radikalism med en anstrykning af kommunism. Victor Hugo fick endast 45,800 röster, och Raspail j:r, som tyckes skola öfvertaga sin ålderdomssvage fars politiska affär, fick c:a 43,000 röster. Den lista, som vi här begagnat, går ända ned till 32,018 röster, och likväl letar man förgäfves efter Haussmann och Clement Duvernois, hvaraf synes att hvarje tvifvel är häfdt om, att kejsardömets anhängare alls icke förmått att skaffa sig anseende i Paris. 1 afseende på valen skrifves d. 2 d:s till Times : Jag är alldeles nyss hemkommen, efter att hafva besökt åtskilliga af de lokaler, i hvilka röstsedlarne aflemnas, och om det ej gått annorlunda till i de qvarter, der jag icke varit, så skall antalet af de valmän, hvilka afhålla sig ifrån att rösta, utgöra majoriteten. På de flesta ställena sutto de herrar, som skulle kontrollera omröstningen, och petade sig i tänderna eller stirrade på valurnorna i gäckad förväntan om, att en eller annan skulle infinna sig och genom en bit papper lägga i dagen, att han hyste något intresse för sitt lands öde. Gatorna äro ovanligt tysta, isynnerhet när man betänker, att det är Söndag, och i rännstenarne ligga många bortkastade listor med namn på kandidater. Dessa listor ha i stor mängd utdelats. På alla ställen, der man omröstade, stod en hop, som stack i ens hand listor af olika färger. Jag räknade 21 sådana på min korta vandring, och det finnes naturligtvis många flera. Alla försök att åvägabringa disciplin synas således ha varit onödiga. Tillochmed bland de röda har jag upptäckt olika schatteringar af rödt och karmosin, så att sammanhållningen emellan dem icke heller synes ha varit så stor, som det antogs. Vid alla vallokalerna stod en skiltvakt, och i Montmartre fans det tillochmed hela vaktposter af soldater, men här tycktes man också mer än någon annanstädes vilja afhålla sig från valen. Ingenstädes, der jag åkte fram, fanns det då en enda valman (i Montmartre). Detta förklarade min kusk härleda sig deraf, att det var för riskabelt för folk att inlåta sig på att rösta. Med andra ord, valmännen i detta uistrikt brydde sig icke om att begagna sin rätt, emedan de betarade, att man skulle upptäcka, att de för ett par veckor sedan sökt att genom andra medel göra sina åsigter gällande. Man väntar, att i dag en fångst skall göras om flera hundrade personer, och detta rykte, som varit allmänt utbredt, skall möjligen afhålla de röda frän att rösta. Sannolikt är, att stor oro råder i de rödas läger, och det moderata partiet får derigenom utsigt till att genomdrifva sina kandidater, sastän det icke är enigt. Endast på tre af de listor, som jag sett, fanns Gambettas namn, och om han blir vald (han har valts), så har man häri ett bevis på, hvilken osäker vägledning dessa listor gitva. Deremot finnes hans namn på en ofantlig mängd plakat, hvilka kräfva 2— — EEE