Göteborgsposten – 10 juli 1871, sida 2

Senare Post. Upptänd af förtrytelse öfver att engels män begifvit sig i skaror till Paris, för att rekreera sig vid åskådandet af den franska hufvudstadens ruiner, förbittrad på tyskarae, hvilkas vistelse i Frankrike före kriget obestridligen gaf Tyskland mäktiga vapen i händerna då kampen utbröt, har grefve Jaubert inom nationalforsamlingen väckt förslag om, att de främlingar, som uppehålla sig i Frankrike en längre eller kortare tid, skola betala skatt till staten. Vi veta ej, huruvida Jaubert härmed äfven velat rikta ett hugg åt Paris; men det är dock tydligt, att denna stad, som framför alla andra i hela verlden varit centrum för de resandes ström skulle, om en dylik beskattning beslöts, komma att lida i hög grad. Också säger Journal des Debats om denna skatt, hvilken i alla händelser strider så afgjordt mot nyare tidens föreställningssätt om nödvändigheten at fria, obämmade förbindelser mellan folken: Denna beskattning skulle vara ovärdig Frankrike och dess olycka, ifall densamma skulle uttrycka dess önskan om hämnd. Har skatten blott ett finansielt syftemål, så är den oriktig; ty man skall endast göra landet fattigare genom att sålunda fördrifva transitor och främlingarnes handel. Det är ej genom sådana små medel, Frankrike skall söka upprättelse efter sina nederlag; utan derigenom, att ordningen återställes på gatorna och i statens finanser, att den borgerliga och militära lagstiftningen reformeras, att riktiga och sunda åsigter utbredas bland befolkningen, framför allt dland innevånarne i de stora demoraliserade städerna. Endast på detta sätt kan Frankrike draga nytta af sina pröfoingar. Inom nationalförsamlingen har Jules Favre bestämdt motträdt förslaget, sägande: Återinförandet af passtvånget var nödvändigt, men regeringen har sökt att så mycket som möjligt mildra den stränga tillämpningen af denna åtgärd, för att underlätta trafiken inom Frankrike. Hr Jauberts förslag är af ingen nytta, emedan det ingenting ändrar i den allmänna ställningen och dessutom är oändamålsenligt. Favre beklagade, att Jaubert gjort engelsmännens besök i Paris till föremål för hån. Man har om de i England för beseende af brandruinerna och eländet anordnade lusttågen sagt, att de äro en skam. Men man bör icke så uttolka dessa besök, hvilka uppenbarligen bevisa sympatierna hos ett folk, som icke låtit sig vilseföras at sin regerings trångbröstade betraktelsesätt. Engelsmän, som kommit för att bese ruinerna, ha samtidigt gjort storartade och högsinnade försök att undanrödja dem och de ha förutgåtts af talrika tåg med litsmedel. Jaubert har vidare tagit till ordet för ett slags patriotiskt korståg mot Tyskland. Tal. beklagade, att ett dylikt förslag väckts nu, då en del af landet ännu suckar under bördan af en främmande occupation, då konflikter skulle kunna i hvarje ögonblick utbryta och ätven alltför ofta göra det i trois af alla ansträngningar. Det är en helig pligt att förhindra detta, Jauberts ord deremot skulle kunna bli af betänkliga följder; man måste taga sig till vara för att genom otidsenliga upphetsningar åter börja ett förfärligt krig, som diplomatien gjort slut på; man bör veta, att vi vilja akta freden, men om vi vilja, att occupationstrupperna skola upprätthålla disciplinen, så måste vi å vår sida aflägsna hvarje förevänning till olidliga våldsamheter. Jaubert fann det härefter skäligt att taga sitt förslag tillbaka. Journal Olficiel vederlägger nu en mängd spekulationer i afseende på lånet med