Göteborgsposten – 10 juli 1871, sida 2

utanför platformen; derefter steg hon obemärkt upp i en tom andra-klass-kup och kände sig vara i säkerhet, Då hon uppnådde Salisbury, var det ännu så tidigt på morgonen, ajt iogen butik öppnats, och tåget till Beckworth skulle ej afgå förrän klockan tio. Hon tog en kopp kaffe och några skorpor samt gick derefter ut för att se sig omkring i den gamla staden, tills butikerna öppnades, då hon ville söka upp något magasin för färdiggjorda fruntimmerskläder och köpa hvad hon behöfde. Hon gick framåt på de tysta gatorna tills hon kom midtför katedralen. En gammal man närmade sig just då kyrkan och öppnade en sidodörr till densamma. Det skulle bli ottesång, och han kom för att göra förberedelserna till gudstjensten. Maud följde honom. Hon hade ej hvad man kallar ett religiöst sinnelog. Hon hade ej funnit och kanhända ej heller sökt mycken tröst i gudstjenst, och då hon hvarje morgon gjorde sin bön var det för att bekänna att hon var ovärdig all Guds godhet, men ej för att söka tröst eller styrka att möta dagens pröfningar. Dessa pröfningar voro ej af den beskaffenhet som lättast leder sådana naturer att söka högre hjelp. Uppskakande sorger, stora motgångar kunna förmå äfven de stoltaste själar att vända sig åt det håll hvarifrån all god gåfva kommer; men hverdagliga bekymmer äro sällan egnade att befordra religiöst lif. Hon ville nu göra bön: det vore ett passande tillfälle dertill, tyckte hon. Den feberaktiga spänning hvari hon under de sista dagarne befunnit sig hade något minskats, ty det första afgörande steget, hvarefter ingen åter