Göteborgsposten – 7 juli 1871, sida 1

— ee — —— lade till sir Andrew talade hon till mr Durborough sam tycktes vara angelägen att aftonen skullo förflyta så behagligt som möjligt. Naturligtvis visste hvarochen, ände ner till de betjenter som passade upp, att det varit ett uppträde mellan sir Andrew och den unga damen och att den rike mr Durborough fått korgen af denna. Kännedomen derom bidrog ej till trofnaden, och lady Herriesons öfvernaturliga ansträngningar att se ut som om ingenting händt, medan hon förstulet gaf akt på sir Andrews mörka uppsyn, kunde ej bedraga någon. Men Maud spelade modigt den roll honj beslutat spela; ty hon ville åtminstone att det skulle vara fred under den korta tid hon ännu behöfde stanna qvar under detta tak. Hon lade således strängt band på sig och var fast besluten att afböja all vidare diskussion, varo sig med hennes mor eller sir Andrew. Mr Durborough åt, såsom hans egen betjent anmärkte, med ovanligt god aptit för att så nyss ha fått korgen. Han var tyst, men det var han alltid, och man fick snart reda på att han ämnade återvända till Durborough följande morgon. Detta var det enda hvaraf man kundo märka att sir Andrev tillintetgjort hans förhoppningar genom att slutligen säga honom den osminkado sanningen. Nästa dag åt han en god frukost, skakade hand med alla damerna och steg upp i sitt åkdon, rak och stel såsom alltid. Sedan han hunnit hemta sig från sin förvåning öfver Mauds uppförande, började han tänka på henno med ett slags medlidande, anseende henne vara snart sagdt dårhusmessig, som kastat sin lycka ifrån sig på detta sätt.