Göteborgsposten – 6 juli 1871, sida 1

——— Vill du säga det till sir Andrew, mamma, eller skall jag göra det? — Åh, jag tvår mina händer, mumlade lady Herrieson i ömklig ton. Du får sjelf tala med sir Andrew. Jag märker att jag ej har något inflytande öfver dig, att du ej bryr dig det ringaste om mig. Och efter allt hvad äfven jag gjort för dig, såsom sir Andrew säger — Då lady Herrieson kommit så långt höll hon upp näsduken framför ögonen och började snyfta. — Du har rätt mamma. Vi göra bäst i att ej vidare tala om detta ämne. Det är gagnlöst, och jag känner mig blott frestad att säga åtskilligt som jag gör bäst i att ej säga. Med dessa ord lemnade Maud sin mors boudoir. Men följande dag efter frukosten blef i sir Andrews arbetsrum den strid på allvar utkämpad, som blef afgörande för Mauds hela framtid. Sir Andrew stod med ryggen vänd mot eldbrasan, frackskörten uppvikta, ansigtet högrödt och ögonen blixtrande af vrede då han betraktade Maud som stod framför honom. Han hade ställt fram en stol åt henne då hon kom, men hon hade valt att stå och förblifvit stående hela tiden. Hela veteranstyrkan af argumenter hade användts vid anfallet men blifvit med förlust tillbakaslagen. Och nu beredde sig fienden, upptänd af raseri och blygsel öfnederlaget, på ett sista anfall hvarvid ingen pardon skulle gifvas. — Får jag fråga hvad ni ämnar göra? Kanhända ni tänker gifta er med den rödnäsige presten och bo vid