Göteborgsposten – 6 juli 1871, sida 1

Från Kristiania skrifves att chefen för svenska telegrafverket, generaldir. Brändström, sistl. Lördag anlände dit med bantåget. F. d. borgmästaren i Kristiania C. A. Fougstad afled derstädes efter en längre tids sjuklighet natten till i Måndags. Ryssland, Sverige och staden Wismar. I den af Gustav Freytag utgifna tidskriften Im neuen Reich?, fästes uppmärksamheten på vårt lands förhållande till Wismar. Denne stad gjordes, medan den tillhörde svenska väldet, till en af den tidens starkaste fästningar och var för våra krigsoperationer en vigtig stödjepunkt. Ryssland begagnade derför det brydsamma läge, hvari Sverige råkat genom Carl XII:s krig, till att påbjuda, det de efter sista eröfringen 1716 slopade Wismarska fästningsverken icke skulle få åter uppföras och att Wismars hamn och redd icke få göras till örlogshama eller station för flottan. Den wismarska bugten blef således neutraliserad, så långt som det svenska väldet sträckte sig öfver densamma. Genom Malmöfördraget 1803 inträdde hertig Friedrich Franz af Mecklenburg i konungens af Sverige suveränitetsrätt öfver staden och herrskapet Wismar; men Mecklenburg måste finna sig i samma inskränkningar i dispositionsrätten öfver Wismars hamn, som pålagts konungen af Sverige. Veckoskriften anmärker härtill: Vi vänta icke att förbundskansleren skall följa sin petersburgskollegas föredöme och utan vidare sönderrifva Malmöfördraget, men vi vänta af rikets tillökare, att han söker tillfälle samt utfinner medel att återinfoga staden och herrskapet Wismar såsom en integrerande länk i det tyska riksförbundet och lösa detta onaturliga förhållande, hvilket inskränker den fria utvecklingen af Tysklands kustförsvar. Dödsfall. I Thorsdags afled i Köpenhamn efter en smärtsam sjukdom frih. Erik Oxenstjerna, som i en lång följd af år varit bosatt derstädes som translatör. Den aflidne, som uppnått en ålder at 71 år, måste, enligt danska tidningen Dagens Nyheder, i sin ungdom öfvergifva sitt sädernesland Sverige, hvarest han var officer i flottan, på grund af sina frisinuade åsigter. Sedermera ingick han i brasiliansk krigstjenst och hamnade slutligen efter många ödets vexlingar i Köpenhamn. Han var en varm vän af frihet och folkupplysning och visade detta bl. a. genom att i många år kostnadsfritt meddela under