Göteborgsposten – 5 juli 1871, sida 1

sätt, men hen måste uttala andra ord än dem som kommo ur hjertats djup. — Ni måste erinra er att sir Andrew ej är någon vän af hundar —— Och ej af menniskor heller. — Och man bör försöka att ej endast sätta sig in i de personers ställning man dömer, utan äfven i deras lynne, karakter och uppfostran. — Huru! sätta sig in i deras verldsliga och trångbröstade åsigter? Det tjenar ingenting till, mr Miles, ingenting. Jag vet allt hvad ni vill säga och jag förmodar att ni har rätt, men att jag ej kan sc tingen ur deras rätta synpunkt. Jag är en af de hårdnackade. Farväl. Jag har gjort orätt som uppehållit er här så länge. Skicka mig det der betyget åt Mary. Hon räckte fram sin hand och han fattade den under tystnad. Derefter gingo de åt hvar sitt håll. Betyget blef miss Pomeroy tillsändt, och hon lade in det i sin byrå tills hon finge höra något från sin afskedade tjenarinna, II. Då Maud Pomeroy sade: Deras enda tanke är nu att bli af med mig var det en ganska bestämd och giltig anledning till ledsnad som föresväfvade hennes sinne. Bland de betydande gäster som åtminstone en gång om äret voro bjudna fill de stora festerna på Mortlands var