Göteborgsposten – 4 juli 1871, sida 2

Angående den stora revyen å Longehamps vid Paris d. 29 Juni skrifver en korresp. derifrån till Å)Indep. belge.: Revyen, redan tvenne gånger bebådad och kontramanderad, har i dag egt rum. En ofantlig menniskomassa hade begifvit sig ut till kapplöpningsfiltet, för att se de 120,000 man defilera, hvilka öfverlefvat våra olyckor. Då Thiers anländt kl. 32, kunde revyen börja. Truppernas hållning var utmärkt. Den visade, att armån slutligen uppfattat vigten at en hållning, som öfverensstämde med disciplinens och värdighetens sunda traditioner, utan hvilka modet blir onyttigt. Ingenting af denna prsetorianska vårdslöshet, vid hvilken den kejserliga armän vant oss. Ej ett rop inom lederna. Trupperna desilerade i tysthet, under det att officerarne enkelt saluterade med värjan. Hr Thiers strålade af glädje. Ian log med dettå fina, öppna leende, som kanske är något borgerligt, men så fängslande att man får intryck deraf. Omgifven af alla regeringens medlemmar, följde han med en lorgnett armens rörelser. Det var en vacker anblick att se dessa 100,000 man, i går till största delen modlösa, desorganiserade fångar, i dag, sedan de återvunnit triheten, litande på framtiden och medvetandet af sin tapperhet. Hr Thiers har rätt att vara stolt öfver sitt verk. Marskalk Mac Mahon öppnade marschen, följd af sin stab, och tog derefter plats midt emot hr Thiers läktare. Gendarmerna och stadssergeanterna öppnade desileringen. Derpå kommo 1:sta, 2:dra, 4:de och 3:dje armekärerna och reservarmkåren. Åskådarne voro lifligt stämda. De enda rop man hörde voro: Lefve Frankrike! och Lefve arm6ben!4 Sittande på läktarne till höger om Thiers, feterade nationalförsamlingens medlemmar äfven ifrigt våra soldater. Kortligen, allt gick förträffligt. De orleanska prinsarne voro inkognito tillstädes vid revyen. Efter dennas slut gaf Thiers en lysande middag, vid hvilken äfven grefven af Paris var gäst. Alla armåens generaler och öfverstar voro dertill inbjudna.