Göteborgsposten – 3 juli 1871, sida 1

gods, och hans förfäder under några hundra år ha egt det före honom. Medlemmarno af denna slägt äro nogsamt kända i grefskapet för sin rikedom och stolthet — de ha ej varit så stolta att do ej emellanåt ökat sin ärfda rikedom genom ett och annat giftermål med arftagerskor ur plebejiska familier; men de ha varit för stolta för att tilllåta sådana giftermål, minus penningar plus kärlek, för stolta för att umgås på jemlik fot med sina fattigare grannar; för stolta för att kunna vara populära hos personer af hvad slag eller samhällsställning som helst. Sir Andrew gifte sig dock, såsom hvar och en i grefskapet vet, af kärlek eller någonting som i en natur sådan som hans ansågs föreställa denna känsla; med andra ord, han gifte sig med en fattig qvinna. Men härvid är att märka att denna qvinna var, ehuru fattig, af hög börd och enka efter en högättad man, en telning af den ädla familjen Pomeroy. I stället för penningar medförde mrs Pomeroy i hemgift ett vackert utseende, ett behagligt sätt, en svag hjerna, en ännu svagare vilja och en styfdotter. Denna styfdotter, Maud, var vid den tid då mrs Pomeroy ingick sitt sndra giftermål femton år. De obetydliga penningetillgångar mrs Pomeroy hade voro hennes egna. Detta hennes första mans barn, som var frukten af ett tidigt och oförståndigt giftermål, hade ej en fyrk. Mr Pomeroy, yngre son i familjen, hade ärft en ringa förmögenhet som han mycket snart gjorde af med; sedermera lefde han på sin andra hustrus tillgångar, hvilka jemnt och nätt voro så stora att do tilläto familjen existera. Styfmoderns och dotterns lif var på intet sätt behagligt under de fyra