Göteborgsposten – 3 juli 1871, sida 1

— — — Bref från en resande landsman. (Korresp. till Göteborgs-Posten). Mainz den 14 Juni. Sedan mitt sista bref har jag gjort resan uppför den majestätiska Rhentloden, från Köln och hit. Få ställen finnas väl i verlden, der så mycken naturskönhet är samlad som vid Rhen. Men eftersom den herrliga trakten är i sång och prosa så mycket beekrifven och omskrifven, vill jag, fastän ämnet är outtömligt, icke skrifva härom — desto heldre söm nästan alla ställen vid Rhen täfla med hvarandra i att fängsla vandraren vid flodens sköna stränder och tidningsläsarne i allmänhet ej älska romantik ofvan strecket, Välqderleken har i år varit mycket kylig, och de resandes antal är icke stort. Vinbergen äro ej ens gröna ännu öfverallt, och enligt de upplysningar jag erhöll af vinbergsodlare i trakten af Rolandseck, är vinrankan minst 3 veckor efter sin tid emot hvad fallet är under vanliga år; och fi vi ej värme snart. yttrade man, så ser det illa ut med vinskörden i år. En åm vin, som kostat 30 å 35 thaler, betalas nu med 50 thaler; med landtbruket ser det ätven illa ut: rågen står sämst, hvetet något bättre. Straxt innan man kommer till Mainz, har man framför sig det stolta slottet Johannisberg, hvarifrån det bekanta, goda rhenska vinet förskrifver sig. Slottet har ursprungligen varit ett Benediktinerkloster, uppbygdt under Korsfararnes tid och nedbrunnet år 1552. Under svenskarnes härjningar i erkebiskopsdömet Mainz förpantades Johannisberg för 300,000 floriner, men inlöstes af abbotstiltet Fulda, hvars föreståndare lät uppföra det nuvarande slottet. Vid början af detta århundrade tillföll det prinsen at Oranien, sedermera konung Wilhelm I af IIolland; det kom sedan i Napoleon I:stes ego, hvilken skänkte det till hertigen af Volmy. De allierade makterna gålvo 1813 hela egendomen åt kejsaren af Österrike, Frans I, hvilken återigen söllänade densamma åt statskansleren furst Metternich, hvars familj ännu eger den, På Johannisbergs vinberg lära skördas 30 fat vin om 7!, oxhufvud hvartdera. Alldenstund hvarje liten restauration i Europa, äfven i Göteborg, har på sin vinlista Åäkta Johannisberger, skulle det vara intressant nog, om värdshusvärdarne ville räkna ut, huru många droppar af det ökta kommer på hvardera af deras buteljer. Ett stycke bortom Johannisberg passerar man hertigens af Nassau vid Rhenstranden belägna, storartade slott Biberich, omgilvet af en herrlig park och trädgård. Snart landsteg jag nu i den gamla minnesrika staden Mainz. Att börja med, vandrade jag längs stranden, beundrande stadens vackra läge samt betraktande de väldiga fistningsverken, bland hvilka befinna sig, derfloden Main mynnar ut i Khen, ett starkt fäste, som beherrskar båda sloderna.i Straxt der bredvid ha vi qvarlefvorna af Gustavsburg, en af Gustaf Adolf byggd skans. Här går den storartade, år 1862 byggda jernvägsbron öfver Rhen, På andra sidan ligga i floden ett tjogtal qvarnar, byggda på sastgjorda pråmar. Hvarje qvarn bar alldeles som en hjulångare 2:ne hjul, hvilka drifvas af strömmen, som sätter qvarnarno i gång. Det var en rätt egendomlig syn. Iddåen är så god, att den kunde förtjena att tillämpas på mer än ett ställe der hemma. Sedan jag genom den höga stadsmuren kommit in i staden och passerat en del gamla, trånga gator, befann jag mig snart utanför domkyrkan, som är en siirdeles märkvärdig byggnad, Påbörjad redan år 978, uppbränd och återuppbyggd många gånger, gjorde denna kyrka, då Mainz tilltöll Frankrike, tjenst som hömagasin. Under belägringen år 1814 tjenade templet besättningen till slagthus samt saltoch spanmälsmagasin. Sedan dess har det undergätt en storartad reparation, f. n. ombygges ett af tornen, och templet med sitt präktiga inre står der nu stolt och värdigt sitt ändamål. Efter det jag besett och beundrat Gutenbergsstatyn at Thorvaldsen besökte jag den i en flygel af teaterhuset befintliga Industrihallen, som utgör en försäljningslokal af Mainz sabrikater. Jag såg der litet af hvarje, vackra alster, men intet af framstående beskaffenhet. Straxt bredvid ligger den kolossa Frukthallen, hvilken vid högtidliga tillfällen användes tör tillställningar, konserter, baler och utställningar. Gatorna i Mainz hvimlade af militär; dock; tycktes lifligheten icke vara särdeles stor, hvartill väl i väsendtlig mån den dåliga väderleken bidrog, öfvensom det attströmmen af resande ännu icke häriat. Vid skvomnin