Göteborgsposten – 3 juli 1871, sida 1

år de voro för sig sjelfva, sodan länken dem emellan brustit. Mrs Pomeroy var oj ovänlig mot sin styfdotter. Tvärtom både önskade hon och försökte göra sin skyldighet mot flickan. Men det fanns intet sympatiens band dem emellan. Styfmodern var svag, fåfäng och barnslig; flickan var egensinnig, fritalig och ofördragsam med hänseendo till de små bedrägerier och osanningar, till hvilka mrs Pomeroy med de karaktersbrister hon egde fann sig af tvingande omständigheter föranlåten att taga sin tillflykt. Så kom förändringen. Enkan gifte sig och fastän Maud derigenom blef befriad från alla de hushållsbekymmer som hon förut fått dela med sin styfmor, fann hon i den stela enformigheten på Mortlands att hon med bitter saknad måste tänka tillbaka på den förflutna tiden då hon visserligen varit omgifven af fattigdom, men deremot fått njuta sin frihet. Maud hade ej i något hänseende erhållit en god uppfostran. Hon hade ej ens fått en modern uppfostran. knkans tillgångar hade varit för knappa att i detta afseende medgifva något mera än några danslektioner och umgänget med en gammal fransk guvernant, för hvilken Maud fick läsa högt, en omständighet som eget nog i väsendtlig mån inverkade på hennes senare lif. I andra hänseenden var hon okunnig, och hon visste om sin okunnighet; men med den energi, som personer hvilka sjelfva nödgas förvärfva sitt vetande alltid ega, företog hon sig vid sextonårs ålder att söka godtgöra sin bristande uppfostran under barndomen, och genom sin viljekraft lyckades hon förvärfva insigt i alla de ämnen hon eguade sig åt, Men