Göteborgsposten – 30 juni 1871, sida 3

Det triumf. intåg som d. 16 d:s hölls i Berlin är det sjette i ordningen, som nämnde stad under de tre sista århundradena bevittnat. Det första hölls af kurfursten Joachim II år 1532 efter ett lyckligt fälttåg mot kristendomens arssiende. Joachim hade fört besälet öfver en armåkår af 1100 ryttare och 4000 infanterister, och med denna styrka bade han besegrat: en turkisk arme om 15,000 man. Det andra triumf-intåget följde på Rägens eröfring af kurfursten Fredrik Wilhelm är 1678, Till åminnelse af landstigningen på nyssnämnde ö från 350 små fartyg — af hvilka blott eltva tillhörde regeringen — uppsattes två klumpiga afbildningar af krigare på båda sidor om via triumphalis. Det tredje intåget egde rum år 1763, då Fredrik den Store fört sjuåriga kriget till ett segerrikt slut och stadfästat eröfringen af Schlesien. I stället för att rida i spetsen för de återvändande kolonnerna, gjorde han sitt inträde i hufvudstaden genom en annan port, åkande i en simpel resvagn, och lyckades alldeles obemärkt uppni kungliga palatset. Konung Fredrik Wilbelm III följde, då han år 1814 med furst Bicher och preussiska gardet återkom från Frankrike, sin föregångares blygsamma exempel. Afböjande allt festligt mottagande för sin egen person, erbjöd han sig att rida i spetsen för trupperna, såsom en hedersoch tacksamhetsgärd för deras patriotiska tjenster. Detta var första gången som processionen tog vägen Unter den Linden, och vid ändan af denna fashionabla gata var ett altare uppfördt och en tacksägelsegudstjenst i stor skala hölls af trupperna och det församlade folket. Vi behöfva knappt tillägga att det femte intåget inträffade för ej fullt fem år sedan, i September månad 1866, efter det korta, men afgörande fälttåget mot Österrike.