Göteborgsposten – 29 juni 1871, sida 2

träd hrarpå han befunnit sig och en stor timmerhög som samlat sig mot en bank. Vi befriade honom med stor svårighet. Det dröjde länge innan han kunde tala och då var hans första fråga efter henne. Visa något medlidande med en vilseförd man, mr lättle, något undseende för min dotters rykte. Låt honom dö i fred; hans lifstråd är bruten; han kan ej lefva många dagar. Little hörde allt detta och blickade under tystnad mot golfvet. Slutligen yttrade han i fast ton: — Mr Carden, jag vill ej vara omensklig mot en döende man; men ni har alltid varit hans vän och aldrig min. Låt mig träffa henne och jag skall omtala för henne hvad ni sagt och inhemta hennes råd. — Ni skall naturligtvis få träffa henne, men ej nu. Hon ligger till sängs och vårdas af en barmhertighetssyster som hon telegraferat efter. — Kan jag få träffa denna dame? — Gerna. Syster Gratiosa skickades efter och omtalado till svar på Littles oroliga förfrågningar, att syster Amata blifvit mycket uppskokad af nattens förfärliga tilldragelser och att absolut hvila vore nödvändig för henne. Vidare sade hon honom att hon fått del af syster Amatas olyckliga historia och att hon gillat att hon flytt undan Hillsborough; men sedan hon nu träget bedt Gud om upplysning kunde hon ej annat tänka, än att det var systerns skyldighet såsom en kristen qvinna att stanna hemma och vårda den sjuke man hvers namn hon bar och att framför allt sörja för sin själs välfärd.