Göteborgsposten – 28 juni 1871, sida 2

trädt i detta rum i en ny, oförutsedd och oundviklig form. Det var lågt till taket och vattnet steg alltjemt; sängen flöt, hans byrå flöt, ehuru hans bössa och pistoler lågo derpå och öfversta lådan var full af de verktyg som han alltid hade nära sig: om ett par minuter måsto vattnet ovilkorligen höja Grace och honom till taket och dränka dem som råttor i en håla. Men i samma mån belägenheten var förfärlig, i samma mån ansträngde han sin uppfinningsförmåga. Han uttänkte ett försök till räddning. Han vadade till byrån, tog sin bössa och aflyrade båda skotten på ett ställe i taket, så att det blef ett hål deri och en smal tvärbjelke nästan skars i två delar. Derpå öppnade han öfversta byrålådan, tog en yxa och en såg samt försökte vada till sängen; men vattnet var nu så högt att han ej kunde få fotfäste och han måste simma i stället. Han kom dock dit och med yxan samt sågen lyckades han styra den flytande sängen under hålet i taket, hvarefter han med yxan snart vidgade öppningen betydligt. Grace låg på knä i sängen och med en röst hvars fasthet förvånade honom frågade hon om hon ej kunde hjelpa honom på något sätt. — Jo, svarade han, På med min rock. Den låg i sängen. Hon hjelpte honom att taga på sig den, derefter stoppade han yxan och sågen i fickorna samt bad henne fatta tag i hans skört. Han drog sig upp genom öppningen och Grace, som höll tag i hans rockskört under det hon stod upprät i