Göteborgsposten – 28 juni 1871, sida 1

nas vänner nu samlades, då Engelbrektsskalden G. W. Gumeelius, blottade sina grånade lockar oeh med vältaliga ord erinrade om att vi nu trampade en helig grund, der svenska frihetsmartyren utandats sin sista suck. Här erhöll friheten sitt blodsdop; den frie, modige Engelbrekts minne skall gå till den sena efterverlden, välsignadt som det nu varit i sekler! Musikens toner blandade sig med bruset från Hjelmarens böljor, hvilka, belysta af den nedgående midsommarsolens sista strålar med suckar af vemod famnade Engelbrekts blomhöljda holme. Dessa ögonblick skola aldrig glömmas at dem hvilka här upplefde desamma; det var ett minne för lifvet! Efter återkomsten till Örebro gafs af staden en magnifik sexa, hvarefter bålar framsattes, tal höllos, musikens toner ljödo och den bästa stämning rådde. Örebro d. 22 Juni 1871. Kammarherren frih. G. Djurklou hade idag inbjudit ett stort antal af mötets deltagare på middag i sitt natursköna gods Sörby, hvarvid den angenämaste sinnesstämning var rådande och der de sista afskedsuttrycken utbyttes mellan mötesdeltagarne. På Sörby hade man tillfälle beskåda en stor mängd synnerligt vackra antiqviteter och ett mycket rikhaltigt bibliotek, innehållande värderika manaskripter. Hvad som för Göteborgs läsekrets torde vara af ett visst intresse, var, att här äfven förvaras en mycket dyrbar sammetsdrägt och en hvit sidenväst försedd med de smakfullaste broderier, hvilken drägt en gång burits af kommerserådet Niclas Sahlgren i Göteborg, från hvilken frih. Djurklou på mödernet härstammar. Annu återstår att omnämna ett ämne af intresse. Tiden medgaf ej under mötet att, såsom ämnadt var, närmare beskrifva en man och man emellan förevisad kalkering af en ohuggen sten, platt på undre sidan, 9 tum hög, 5 fot 5 tum i sin nästan cirkelrunda omkrets, tillvaratagen af lektor Aminsom på gårdstomten n:o 114 bland Strengnäs ännu lågande ruiner d. 18 April 1871 och derifrän förd till Södermanlands Fornminnesförenings museum. På undre sidan finnas två mindre cirklar och på den öfre kullriga sidan den företedda ritningen, hvilken närmast liknar ritningen på Landshammarstenen i Södermanland, hvilken finnes beskrifven i Svenska Fornminnesföreningens tidskrifts första häfte. Stenen, hvilken kan kallas Strengnäs-stenen är högst märklig, emedan den är den andra af detta slag i Södermanland. Två olika stenar förevisades här på Nerikes Fornminnesförenings utställning och äro de enda i Nerike. De finnas beskrifna i Hofbergs Nerikes gamla minnen. Utom dessa fyra finnes en femte, den största och ryktbaraste eller stenen på Inglinge hög i Småland. Dessa tem äro de enda kända i hela Sverige och kanske i hela verlden. Om deras ändamål är intet bekant, men Inglingestenen tyckes vara sätet till en konungatron. Svenska Fornminnesföreningens andra årsmöte är nu lyktadt och har förvisso hos alla deltagarne qvarlemnat ett det angenämaste intryck.