Göteborgsposten – 28 juni 1871, sida 1

— NA LA RNG TIA HAE SEA ——— säkert medel för afvärjandet af trolldom och olyckor af alla slag; på många ställen söndersmulas de och gifvas kreaturen, såsom ett förträffligt medikamet, hvarföre det ofta för samlaren af dylika föremål möta stora hinder att erhålla dessa saker från allmogen. Det påpekades nödvändigheten att såväl Museer som enskilda samlare noggraunt anteckna fyndorterna för de af dem emottagna stenredskap, äfvensom alla andra jordfynd. I diskussionen deltogo: hrr Djurklou, Montelius, Hagberg, Ljungström, Hermelin, Aspelin, Wiberg, Schmidt, Bergstrand; Mandelgren och Blomstrand. 15:de frågan Skulle icke någon öfverensstämmelse kunna ävägabringas i afseende på gemensamma benämningar å de särskilda slagen af stenredskap från forntiden ? Då uti olika tidskrifter, man ser olika benämningar för samma stenredskap uttalades önskvärdheten af, att det uti svenska fornminnesföreningens tidskrift, måtte framställas afbildningar å alla de särskilda stenredskapen som här förefinnas, jemte dess benämning utsatt under afbildningen. Då det upplystes att V. H. o. A. Akademien för närvarande låter utarbeta en sådan handbok, beslutade mötet att afvakta utgifvandet af akademiens arbete i denna riktning. I diskussionen deltogo: hrr Wiberg, Ljungström, Montelius och lLichhorn. IJ:de frågan Ilvilka geografiska gränser kunna på grund af hittills gjorda iakttagelser uppdragas för bronskulturens spridning inom vårt lands Under diskussionen uttalades den åsigten att man torde kunna begagna samma norm för fastställandet af bronsperiousbefolkningens bostäder som för stenperiodsbesolkningens. Då emellertid ijemförelse med stenvapen, ytterst få sådane af brons påträslats, skall man, om man använder samma system för beviset om bronsens utbredning som stenvapnens, komma till följande resultat, då man beräknar hvarje fynddistrikt till 10 qv.-mil: Upland har 3 bronser pr 10 qv.-m., Söderamanland 9, Nerike 2, Westergötland 112, Småland 3. Öland 70, Gotland 37, Bohuslän 14, Blekinge 13. Skånes fyndrikedom är äfven här störst, i det man funnit 150 bronser pr 10 qv.-m. om man räknar hela provinsens areal, men om deremot endast kuststräckorna beräknas, är fyndproportionen der 300 pr qv.-m. I hela riket äro nu kände 30,000 stenvapen, hvaraf 16,000 förvaras å nationalmuseum, 6 å 7000 i Lund, och resten finnes uti andra samlingar; hvad deremot bronser beträffar är rikedomen häraf så stor, att intet annat land häruti öfverträffar oss med undantag af Danmark och möjligen Irland. Af de 2300 i Sverige funna bronser förvaras ungefär hälften i Stockholm, Lund eger 430 exemplar och uterstoden är fördelad på enskilda händer. Önskvärdheten om utarbetandet af kartor med utmärkande af fyndorterna för de olika åldrarnes qvarvaror uttalades såsom ett önskningsmål. Diskussionen, hvaruti brr Djurklou, Montelius, Bergstrand och Wiberg deltogo, skulle betraktas såsom mötets svar å denna fråga. Då den bestämda tiden nu var tilländalupen, hann man ej diskutera frågorna 8, 9, 10, 11, 14 och 16, hvilka väl komma att å ett kommande möte aterupptagas, utan afslutades nu förhandlingarne med ett föredrag af d:r Granlund Om husssfliten i 1orntiden. Ytterligare hade 2:ne föredrag blifvit anmälda, neml. af d:r Sohlman Om humorn i medeltidens kyrkliga bildverk och af dir. Södling om Svenska folkmusikens historia, men tiden medg af ej desammas hållande. Svenska Fornminnesföreningens v. Ordf. d:r Sohlman uppträdde och anhöll å mötets vägnar få hembära detsammas tacksamhet till Örebro stads inuevånare, som på ett så gästfritt sätt hade emottavit främlingarne, och hoppades han att de arbeten som här förehafts måtte såväl för denna bygd, som för hela riket blifva af gagn och nytta. Landsh. frih. Akerhjelm afslutade nu i vältaliga ordalag, detta, svenska tornminnesföreningens andra ärsmöte, betonande föreningens fosterländska syfte och den gagnerika verksamhet densamma, i kulturens och vetandets tjenst önskar utöfva, byggande sina sträfvanden på en af menniskohjertats ädlaste känslor — fosterlandskärleken. D:r Sohlman hembar härefter mötets vördsamma erkänsla till frih. Åkerhjelm, som på ett så utmärkt sätt ledt mötets förhandlingar, hvarefter han äfven uttalade mötets hyllning till dess v. Ordf. d:r Gumeeliuvs. Efter en å hotellet intagen frukestmiddag samlades mötets deltagare kl. 14 vid Skebäcks lastageplats, hvarest ångf. Nerike väntade för att öfverföra deltagarne i färden till Engelbrektsholmen, i närheten af Göksholm. Efter en angenäm färd landsattes gästerna i en gd båtar vid den lilla holme i Ijelmaren, som förvisso, åtminstone till namnet är känd af hvarje svensk. Göksholms slott är enligt gamla handlingar uppfördt 1320. Den förste kände egaren af detta ställe var Ambjörn Sixtensson Sparre, som erhöll det genom sitt gitte 1297. Dennes stjufdotter Birgitta Knutsdotter ärfde, efter modrens död 1307, Göksbolm, som sålunda genom Birgittas gifte med riksrådet Magnus Bengtsson, hvilken dog 1336, tillföll den s. k. Göksholms-slägten (Natt och Dag), hvilken egde det till år 1655. Den genom mordet på Engelbrekt sorgligt ryktbare Måns Bengtsson, lefde ännu 1441 såsom herre till Göksholm. Den siste manlige ättlingen af denna slägt var den utmärkte landtmarskalken Åke Axelsson hvars dotter Barbro, gift med amiralen Claes Bielkenstierna efter Akes död 1655, blef egarinna till godset, som efter henne ärfdes af sonen Axel Bielkenstierna gift med Margaretha Bonde och efter dem återigen af deras dotter Charlotta, gift med frih. Joh. Casimir Fleming. Dennes son frih. A. J. Fleming sålde 1747 Göksholm till general-majoren frih. Carl Sparre efter hvars död godset tilltöll dennes dotter Beata, gift med landsh. grefve A. O. Lagerberg, hvars son kapt. grefve Carl Lagerberg 1799 Ide stället till kapt. L. G. Tersmeden. År 1817 försåldes Göksholm ånyo till ministern frih. G. M. von Rehausen, hvars son frih. J. G. von Rehausen ärfde godset men sålde detsamma 1852 till sin syster, nuvarande egarinnan, friherrinnan Malvina Leijenhufvud. Detta är Göksholms historia, sammanfattad i de slägters, hvilka innehaft denna åldriga borg, inom hvars murar man ännu tror sig veta rummet der Engelbrekts enka hölls fängslad efter mordet på hennes herre. Gotthard Mauritz von Rehausen har 1817 rest den vård å Engelbrektsholmen, hvaremkring fornminnemed