Göteborgsposten – 27 juni 1871, sida 2

Från Utlandet. Om det ofantliga franska statslånet å 2 milliarder fres råder den gynsammaste stämning. Midsommardagen telegratferades det till och med från Paris till Indep. belge, att man endast af formella skäl skulle igår öppna byråer för teckning å lånet, hvilket redan skall vara fullständigt placeralt. Något mera glänsande bevis på Frankrikes kredit och oerhörda hjelpkällor kan man väl knappast tänka sig, och nog torde det faktum äfven vara allena stående i historien, att ett land, hvars armåer blifvit i en exempellös grad slagna, hvilket måst se en tredjedels million af sin stridbara manliga befolkning föras bort i fångenskap, hvilket törlorat tvenne af sina bästa provinser och på samma gång fått sina gränser öppna för fienden, hvilket under nio månader genomgått tvenne stora revolutioner, hvilket ännu befinner sig i en så godt som oordnad och under alla förhållanden i afseende på dess framtid oviss ställning — att detta samma land kan utbjuda till teckning å ett statslån, hvars summa öfverstiger hvarje annat sådant lån på Europas börser, och, hvad mera är, få det till fullo placeradt, innan teckningen ännu är börjad. Oaktadt Tysklands ofantliga segrar, skulle det, stäldt i Frankrikes törhållanden, icke kunnat ernå ett sådant resultat. Förutom medvetandet af Frankrikes naturliga rikedomar, har i någon mån härtill bidragit Thiers af oss i går vill en del återgifna exposC af Frankrikes finansiela ställning... lill Times telegraferas från dess speciela körresp., att den gamle statsmannens tal gjort) ett förträffligt intryck på grund af den klarhet, med hvilken han framlagt situationen, och af bans meddelande om, att en summa af 200 mill. fres skall årligen bli lagd å sido för amortering af statsskulden. LIndep. belge anmärker äfven med rätta, att det måste ha framkallat allmän tillfredsställelse och lugnat sinnena i Frankrike att erfara, det landet skall kunna uppfylla sina förpligtelser med en årlig budget, som ej uppgår till mer än 212 milliarder, hvilken siffra redan under kejsardömet i det närmaste uppnåddes. Nationalförsamlingen synes äfven med belåtenhet mottagit Thiers förklaringar om den basis, på hvilken de nya skattepålagorna skola ordnas. Under diskussionen om skattebördans fördelning hade en inkomstskatt förordats i st. s. en förhöjning af tullsatserna å vissa importartiklar och isynnerhet å råämnen, och venstern hade gifvit sitt lifliga bifall tillkänna öfver en sådan inkomstekatt, hvilken skulle vara i det närmaste progressiv och således öfverensstämmande med socialisternas ideal i den vägen. Mot denna inkomstskatt uttalade sig Thiers på det bestämdaste och sade sig aldrig skola gå in på en sådan. En annan anmärkning gjerdes mot en föreslagen skatt på råämnen och tycktes man härvid vilja företrädesvis antasta regeringens förmodade smak för prohibitiva tullar. Thiers yttrade härtill, att hans handelssystem icke skall bestå i prohibitionens återställande, utan blott i sorhejningen af några tullar. Han trodde att den franska produktionen uppnår en summa af 16 —17 milliarder, hvadan man lätt skall kunna finna den årliga summan af 536 mill., som är af nöden, utan att derför behöfva skada produktionen.