Göteborgsposten – 27 juni 1871, sida 1

ka, allteftersom små molntappar då och då passerade förbi och undanskymde månen. Ransome red framåt öfver det öppna fältet och på en lång sträcka såg han få tecken till lif. Dammar och vattenhjul voro anlagda öfverallt der naturen sådant tillät. Snart nådde Ransome upp på en hög kulle vid hvars fot låg en by med namnet Damflask. Han kastade en blick neråt byn och säg der flera ljus. — Här tyckes man ej vara alldeles så trygg, tänkte Ransome. Han red fram till värdshuset i byn, ropade ut värden och frågade honom om han hört att det skulle vara någon fara med reservoiren. — Jag hoppas att det är ogrundadt, sade mannen; men vi ha blifvit litet uppskrämda denna eftermiddag. En ung man som var på väg till Hillsborough stannade här för att få sadelgjorden lagad. Under det han tog sig ett glas talade han om sitt ärende: de hade funnit en remna i dammbanken och skickat honom till Hillsborongå för att underrätta mr Tucker, ingeniören, om saken. För att gifva stöd åt sin mening att ingen fara vore för henden tillade han att mr Tucker sjelf undersökt dammen nyss förut och ej upptäckt remnan. — Men, ser ni, sir, yttrade han slutligen, vi bo så lågt här att vi ej få förakta en varning. Jag väntar mr Tucker hit i hvar minut. Ransome tackade honom för upplysningen och passerade vidare till Lower Hatfield; der fann han innevånarne i rörelse, men han passerade byn under tystnad och