Göteborgsposten – 22 juni 1871, sida 1

Henry hade ett samtal med sin mor innan han reste och bad henne ej försöka förena Jael och honom. — Dessutom hyser hon ovilja mot mig. Den är dock ej särdeles djup, ty hon gaf mig ett godt råd, och jag rådde henne att ej gifva bort sig åt Richard. Urs Little smålog och såg mycket belåten ut, men yttrade ingenting vid det tillfället. Henry Little återvänoe till Hillsborough och införde sitt tillkännagifvande i Times och Hillsboroughtidningarne. Två dagar derefter kom Ransome på besök till honom med ett nummer af Hillsborough Liberal i handen. — Är detta ert tillkännagifvande? frågade Ransome. — Ja. Jag har anledning tro att hon skall skrifva till mig om hon får se det. — Skulle ni vilja uppgifva denna anledning för mig? Little gjorde det, men med så mycken förbehållsamhct, att ingen annan än Ransome skulle ha förstått honom. — Hm! sade han, jag tror att jag kan uträtta något med detta. En tid af väntan följde, en väntan som först var hoppfull och sedan blef orolig; mon veckor förflöto utan att ett ord kom från sflyktingen, och Littles förhoppningar blefvo allt svagare och svagare. Han önskade ofta ånyo begära råd af Jael Dence, ty han hade en nästan vidskeplig tro på hennes vishet. Men minnet af hennes kalla sätt afhöll honom derifrån. Slutligen segrade dock otåligheten i förening med känslan af hans öfvergifna belägenhet, och han red öfver till Raby Hall,