Göteborgsposten – 22 juni 1871, sida 1

de? I alla de förordningar som rörande denna fråga utkommit från 1666 t. o. m. 1867, kan man näppeligen finna att regeringen tänkt sig en forskning vid sidan af Vitt.-, Hist.och Antiqv.-Akademiens, nu är dock detta ett förhållande som eger rum, och enär forskningen är en ideel sak, bör den vara absolut fri och ej bindas af en förordning, hvilken dock på alla sätt kringgås; sålunda är t. ex. uti såväl Danmark som Tyskland och England en stor mängd svenska fornsaker samlad, i trots af förbudet att utföra desamma. Alla fasta fornlemningar borde vara, enligt lag, statens egendom, men för de lösa deremot torde fullkomlig samlingsfrihet vara tillåtet, dock under strängt förbud att desamma ur landet utföra. Det är intet som hindrar det fria utbytet i fråga om t. ex. mynt och medaljer, böcker, manuskripter, taflor etc,, ehuru dessa föremål ofta äro i sitt slag af lika stort intresse som t. ex. stenredskap och bronser. Huru litet de nu gällande förordningarne förmå skydda våra gamla minnen, visas deraf att t. ex. 1830 en friherre Henning Wrangel på Araskog fick det infallet att anlägga en 3000 alnar lång gärdesgård, hvartill användes delvis bautastenar, hvilka för detta ändamål sönderslogos; Bråborg på Öland begagnas som gödselstad; för några år sedan var koret i Gudhems kloster användt till gödselhög och sjelfva kyrkan begagnades till svinhus; Karlebylånga i Westergötland förstördes för några år sedan derigenom att egaren lät bortföra stenarne och söndersmula kalken, som användes till gödningsämne; Pjetteryds statkyrka i Småland blef 1830 raserad; då den nya Bolmsö kyrka i Småland blef färdig förstördes den gamla, hvarest målningar af värde funnos och hvarunder man fann åtskilliga mynt; 1847 förstördes Edshults kyrka med dess religiösa målningar, och-en person som på auktionen ropade in predikstolen, begagnade den sedan till hundkoja; taket i Hjelmseryds kyrka i Småland blef rifvet, ehuru det var betäckt med målningar från 1100talet; Tegelsmora kyrka i Upland är öfverkalkad o. s. v. Som ett undantag frän denna sorgliga regel kan anföras, att Floda kyrka i Södermanland räddats undan förstörelsen. All denna vandalism, hvarpå här ofvan anförts några prof, har kunnat ega rum i trots af K. M:ts förordning och V. H. o. A.Akademiens öfvervakande af förordningens efterlefnad. Slutligen påstods t. o. m. att vandalismen grasserat inom sjelfvaste Akademien, i det från 1860 till 1869 till smältning lemnats gamla mynt för ett värde af rdr 2139: 8 och under samma tid nedsmälts 501100 fö. andra föremål af silsver samt 12749,,,,) lö. guld; värdet af allt det nedsmälta under denna tid utgjorde rdr 6570: 59; månne denna Akademiens åtgärd är befogad, då smärre museer och ensk. samlare existera, och böra rikets revisorer låta ett sådant förhållande passera oanmärkt? Det upplystes att det nedsmälta guldet var af utländska dublettmedaljer och silfret af dels förvittrade, dels sönderklippta mynt från olika fynd. 1869 inlöste Akadehten 23100 få. fornsaker och mynt funna i svenska jorden. Mötet uttalade såsom svar å denna fråga den åsigt, att K. M:ts förordning ej medförde det åsyftade resultatet, och att en revision af nämnda forordning vore af behofvet påkallad. I öfverläggningarne om denna fråga deltogo: hrr Djurklou, Linder, Eichhorn, Wiberg, Granlund, Montelius, Werner, Blomstrand, Södling, Bergstrand, Mandelgren och Hermelin. Sedan diskussionen kl. 1 blifvit afbruten, togo mötesdeltagare i betraktande en synnerligt intressant utställning af antiqviteter från Nerike, hvarvid äfven förevisades en af kammarherren frih. Djurklou inventerad modell öfver samtliga olika formerna af i Sverige förekommande forntida grafrar. Denna modell var i hög grad intressant, och vore det af största vigt att dylika modeller förefunnos i alla svenska skolor. såväl i städorna som å landsbygden. För Göteborgs musei räkning kommer en dylik modell att anskaffas. Vidare var föranstaltad en rik och praktfull samling af profver å svenska väfnader och spetsarbeten, hvarvid man erhöll den sorgliga erfarenheten att vår nuvarande inhemska industii i detta hänseende står betydligt efter densamma för 200 år sedan. Vidare hade hr Christian Hammer i Stockholm föranstaltat en vacker och rikhaltig exposition af föremål ur sitt Museum, hvilken utställning hos åskådarne rotfästade den öfvertygelse att det vore en oersättlig nationalförlust om dessa rika samlingar skulle skingras och gå ur riket, ty en så fulländad sammanförning af föremål ur vår konsts och odlings historia, låter sig näppeligen ånyo kunna åstadkommas. Önskvärdheten af Hammers Masei förvärfvande för svenska statens och svenska folkets räkning är nu, tack vare några konstkännares i Stockholm nitiska intresse för fornkunskap och konst, bragt på den ståndpunkt, att det ej langre är någon hemlighet att nämnde samling existerar, och att det är för vår konsts och forsknings studium snart sagdt en lifsfråga att denna rika samling ej går ur landet. Intendenten G. Brusewitz från Göteborg hade utställt en ganska vacker samling af sina ritningar ur Göteborgs musei historiska afdelning öfver forntida minnesmärken från den bygd, der han har sin hemvist, ätvensom de med största noggrannhet och flit utförda ritningar öfver Rutger von Aschebergs anors vapen, förvarade i Christine kyrka i Göteborg, för hvilken exposition hr Biusewitz, som sjelf förevisade densamma, fick af de besökande mötesledamöterna emottaga de amplaste loford. Sedan denna tillfälliga exposition blifvit vederbörligen skärskådad och egnad all den uppmärksamhet densamma förvisso förtjenar, besöktes Carolinska läroverkets museum, hvilket var särdeles väl ordnadt och i förhållande till de medel som stå till densammas förfogande, af en god beskaffenhet. Hvad som isynnerhet törvånade, var den omsorgsfullt upplagda och: ganska värdefulla myntoch medaljsamlingen. I denna samling upptäcktes nu en gjuten skådepenning med Carl XII:s bild, hvaraf förut veterligen intet enda exemplar är i Sverige kändt. Det hittills unika exemplar af denna penning eges af Ignaz von Doboczski, i Hevas i Ungern, och har i fotografisk kopia af mynthandlaren H. Selling i Göteborg blifvit skänkt till Göteborgs Musei Myntkabinett. Den i Örebro förvarade medaljen är således af ett högt numismatiskt värde. På gården är uppställd en ovanligt grof och stor gjuten kanon, funnen 1868, vid Schebecks lastageplats under företagen muddring. Kanonen är af gjutjern, försedd med