Göteborgsposten – 21 juni 1871, sida 1

Göteborg d. 21 Juni 1871. Göteborgs Allm. Folkekolestyrel-e har nu från trycket utgitvit Bin Berättelse rörande folskolornas gång och verksamhet under året 1870. bvilken, i likhet med töregående år, erbjuder åtskilligt af intresse. Af densamma framgår att samtliga folkskolor, som at Göteborgs stad bekostats, vid 1870 års slut utgjorde 134 (oberäknadt Willinska skolan med 229 elever). Antalet barn som undervisats i dessa 134 skolor utgjorde 5904. Skolornas antal hade under året ökats med 14 och barnens med 633. Antalet af i samtlige stadens offentliga och enskilda skolor undervisade barn uppgick under året till 10,496 (mot 9739 år 1869) hvarförutom 1240 barn undervisats i Söndagsskolor, verkande i samma riktning och under samma ledning som föregående år. Skolstyrelsens Kapitalbehållning, som vid 1869 års slut utgjorde rdr 151,693: 73 hade under året ökats med rdr 22,354: 26 och utgjorde d. 31 Dec. 1870 rdr 174,047: 99. Folkskolans inspektor d:r C. 4. Uddgren har jemvål i år till berättelsen sogat ett tilllägg, innehållande flera upplysande och vigtiga detaljer, af hvilka vi här nedan anföra följande: Ett önskningsmål för hela folkskolan är att få tillfälle till barnens praktiska utbildning. Detta har länge utgjort min förhoppning, ehuru omständigheterna lagt hinder för genomförandet af denna tanke. Jag tror dock att man ej längre kan atvisa behofvet och nyttan af sådana skolor. Många gånger får jag höra föräldrars klagomål derötver, att baruen icke sysselsättas under senare delen af eftermiddagen, utan då hafva tillsälle att ströfva omkring och deltaga i pojkaktigheter och okynne. Jag medgifver serna att det varit bättre, om man kunnat engagera dem, som önskat ytterligare sysselsättning, men, i brist af sådana skolor, der händtverk och slöjder bedrifvas, är detta nästan en omöjlighet. Jag tror derföre att det skulle blitva i hög grad välsignelserikt, om Skolstyrelsen inrättade verkstäder, der siere slags slöjd kunde öfvas, till hvilka barnen etter slutad skola på eftermiddagarne kunde få begitva sig, för att sysselsätta sig med sådana yrken, i hvilka någon färdighet vanligen kan af hvarje menniska inhemtas, såsom snickra, smida, sy, släta korgar eller mattor m. m. Barnen skulle derigenom lära sig att taga väl vara på tiden, öfva sig i sådana handgrepp, som under hela lifvet kande vara dem till gagn, utveckla anlag för det ena eller andra yrket, hvarigenom de vid tiden för deras utgång ur skolan skulle hafva kunnat bestämma sig för det lefnadsyrke de borde välja, och, icke såsom nu ofta är fallet, försöka än det ena än det andra yrket, utan att kunna på länge finna något riktigt passande, hvarigenom en dyrbar tid förspilles och kauske också håg och lust för ordentlighet. Detta hvad gossarne beträffar. . Med afseende på flickorna törhåller det sig i sjelfva verket icke annorlunda. Det är icke sällan man får höra klagas deröfver att dessa icke kunna erhålla ordentliga eller goda tjenster, utan nödgas de ganska ofta, när de lemna skolan, antaga så kallad tjenst hos någon, som använder dem till att utföra sådana handlingar, som för dem aro minst lampliga; men tjenster hos sådana samiljer, som värda sig om sina ijenares bästa, kan sällan beredas dem, ty, säger man, de kunna ej skura ett golf, ej koka en simpel maträtt med undantag af katie möjligen, ej göra de kärl de hafva omhänder rena, hafva intet sinne för ordning och snygghet o. s. v. Detta kan nog vara en sanning och är det kanske alltför ofta, men, hvad bevisar det? Jo intet annat än att de hem, i hvilka så beskaffade flickor uppfostrats, ej meddelat barnen de färdigheter, som dock hvarje ordentligt hus fordrar bos dess tjenare. Medgifvas måste visserligen att fattigdomen i många hem lägger ett mäktigt hinder mot en sådan ordningsfullhet och utbildning, men så mycket angelägnare synes det mig vara att man i detta hänseende så väl som