Göteborgsposten – 20 juni 1871, sida 1

Göteborg d. 20 Juni 1871. Vi dela icke i allt de tankar, som uttalas i en uppsats, benämnd Versaillerregeringen och Pariserkommunen, hvilken nyligen förekommit i den sörtjenstfulla veckoskritten Samtiden. Vi anse ett stadgadt, starkt och enigt Frankrike vara at sådan vigt för den politiska jemnvigten i vår verldsdel, att deta lands frånvaro ur staternas råd måste medföra en bestämd olägenhet för de flesta öfriga makter. Men första vilkoret for att Frankrike åter med någon kraft skall kunna i detta uppträda är att det ej längre törblitver söadradt inom sin egen barm, att ej broders arm der väpnar sig mot broders, så som nyligen skett i de förfärliga strider, hvilka utkämpats inom och utom Paris murar. Redan ur denna, iåt vara något ejelfviska synpunkt, är man böjd för att glädja sig öfver insurrektionens under kufvande, med bortseende derifrån att kulvandet skedde medelst strömmar af utgjutet medborgareblod. Men hvad vi ännu mindre kunna deltaga i, det är den formliga hetsjagt, som en mängd ar svenska pressens äfven aktningsvärda organer ansett lämpligt att anställa mot den tidskrift som uttalat de från deras egna afvikande åsigterna. Hvad är det dåSamtiden sagt? Den har främst och isynnerhet bemödat sig om att i allt, äfven i de handlingar hvilka för en ytlig betraktare förekomma mest tanklösa, i störtandet af stoder och minnesmärken, i förstörandet af ott förgånget fursteväldes praktbyggnader, spåra en tanke, en afsigt, en Ide, om den ock här framträdt under karrikaturens vrångbild. Ligger nu i detta bemödande något tadelvärdt? Är det ej fastmer en pligt mot den menskliga natur, som äfven tillhör oss, de lugna åskådarne på afstånd, att tro det menniskans sinne ej helt och hållet kan antaga vilddjurets art och väsen, att förvillelser sådana som de hvilka här blifvit begångna af hundrade tusental bland medborgare, ej varit möjliga, om de blott egt sin grund i en lysten goms njutningsbehof eller ett feberhett blods svallningar, utan att ett Esser UU ii SD SE EEE EEE te