— —— (-., i Aftonbladet låtit införa en längre uppsats, hvari hela företaget nedsablas och stadsfullmäktige åtvarnas att icke lemna den begärda räntegarantien — ty i afseende på hr Hierta sär man alltid ihägkomma dualismens befintlighet. Men flera lika skarpsinniga som modiga affärsmän ibland stadsfullmäktige sägas vara räntegarantiförslaget obenägna derföre att en borgensförbindelse gällande för 40 år är betänklig. Då Gefle-Dalabanan skulle anläggas ifrågasatte icke ens hr Murn, hvilken dock var fast öfvertygad att banan skulle bära sig väl, att Gefle stad skulle ikläda sig någon räntegaranti, utan nöjde sig med att staden tog ett, relativt till det hela, mindre antal aktier i bolaget. En tilldragelse på fondbörsen här d. 7 i denna månad har bland affärsmännen och äfven bland andra väckt uppmärksamhet, emedan den icke utfallit till fördel för Bergslagsbanans kredit, På nämnda fondbörs utbjödos 75 aktier i Bergslagsbanan å hvilka 10 4, eller 10 rdr pr aktie blifvit utbetalda. Mot deras utbjudande till försäljning är intet att anmärka, man hade kunnat vidtaga åtgärden för att se huru pass begärliga de voro; men de såldes till högst 1 rdr 10 öre pr stycke, och det visade sig således, att den för Bergslagsbanans utförande nyss så lifligt intresserade tecknaren at berörda 75 aktier uppoffrade minst 667 rdr 50 öre, nöjande sig med 82: 50 för att ej behöfva vara med längre i bolaget. Enligt hvad jag ofvan antydde, torde det icke böra antagas såsom absolut säker: att pluralitet vinnes hos stadsfullmäktige för räntegarantiens beviljande; men det bör dock ej hindra att Bergslagsbanan blir utförd, om grefve Erik Sparre vill infria sina i Andra kammaren uttalade ord: vi bygga vår bana sjeltva. Kapplöpningen, icke den parlamentariska som afslöts d. 20 Maj på Riddarholmen, utan den hästeliga (nytt ord som underställes våra språkkonstruktörer), hvilken utfördes på Ladugårdsgärdet d. 4 i denna månad, var föga talrikt freqventerad af täflande ryttare, men desto flera åskådare inställde sig. Med sjelfva löpnivgen förklarade sig de sakkunniga mycket belåtna; men de utgjorde naturligtvis blott en liten bråkdel. För öfrigt äro de genuina stockholmarne mycket, alldeles för mycket, obenägna för att stiga till häst. Här finnas ganska få civila kavallerister, sadelfasta förstås, men väl åtskilliga söndagsryttare, unga, lefnadsglada män, som försöka sig med att gå till väders, och anse detta som ett tilltag, men hvilka vanligen snart ledsna på nöjet, medan det stundom händer att ryttare och häst i brådskan skiljas åt och gå hvar sin väg, tills de genom välvilliga personers biträde åter sammanträssa. Förr fanns här borgerskapets kavalleri, en kår på 400 man, unga borgare och väl beridna. Denna kär synes ej mera till. Det är lätt förklarligt, att de som anse promenadridten som ett vådligt tilltag, skola betrakta kapplöpningar såsom atskyvärda. Vid första sammanträdet med delegarne i Aktiebolaget Stockholms Handelsbank bestämdes verkställande direktörens lön till 12,000 rdr och när bankens verksamhet blir mera utsträckt till 15,000 rdr, för år räknadt. Deremot lärer nämnde direktör icke skola tillgodoräkna sig någon tantiöme. För jemförelses skull tillåter jag mig nämna att verkställande direktörens i Stockholms enskilda bank lön vid denna bankinstitutions början bestämdes till 4000 rdr och har sedan icke ökats, hvaremot och då det hufvudsakligen beror på hans omtanka och skicklighet huru banken skötes, så eger han att af vinsten för året tillgodoberäkna sig en viss andel. 1 detta afseende är bestämdt, att sedan aktieegarne först godtgjorts 5 9; ränta å deras insatta kapital, så delas den intjenade vinsten så, att bolagsmännen deraf erhålla 910-delar och verkställande direktören !,,-del; detta sätt att honorera verkställande direktören är utan gensägelse både praktiskt och principielt det riktigaste, men har dock den olägenheten med sig att befrämja afunden både inom och utom bolaget, om verkställande direktörens i0-del af vinsten uppgår till ett betydligt belopp. Enligt hvad jag redan tror mig hafva meddelat, är till verkställande direktör i Aktiebolaget Stockholms Handelsbank, (eller såsom den till tidens vinnande och af andra skäl tillika äfven kallas: ÅFrånskilda bantken), bankoombudet vid lånekontoret i Malmö, br Lundqvist utsedd, hvilken emellertid icke tagit afsked från riksbanken, utan begärt tjenstledighet, som ock för sex månader beviljats honom af riksbankens fullmäktiges plu