Göteborgsposten – 14 juni 1871, sida 2

FrttÅf dldSKUusstionerna härom, och man sk se; huru noggrannt de faror angåfvos, hvilka Nealltför medgörliga anhängarne till dessa brottsl. om dårskaper djerft bestredo. Paris var, genom d rtina hesime som den kejserliga regeringen ålagt d Å ett i dömdt till att undergå en farlig kris; den skn er ha brutit ut midt under djupa freden; kriget h hade zifvit den egenskaperna af en förfärlig konvulsic tum . Det kunde icke vara annorlunda : genom E hvilinom hufvudstaden hopa en lös befolkning om nå 300,000 arbetare, genom att der mångdubbla al de lätta njutningarnes upphetsningar och alla eli dets lidanden, hade kejsardömet organiserat en st härd för korruption och oredor, der den mins gnista kunde antända en eldsvåda. Det hade skap; en nationalverkstad, närd genom en feberaktig sp , Il cl i tr i H kulation, hvilken det var omöjligt att utan en k: ort nes I tästrof stänga. Ä Då kejsardömet begick det brottet att förklar kriget, nedkallade det öfver Paris den åsksträlsom skulle krossa det 5 veckor derefter. Vär 5r 1 armcer förstördes, och den stora staden stod en re, sam inför de 800,000 tyskar, som öfversvämmad DE, j vårt område. Pligten att försvara sig lifvade alla 18 i För att kunna i Paris uppfylla henne, måste ma: erI utan särskiljning beväpna alla armar; fienden sto till j utanför bortarne, och utan denna nödvändiga djerf ors I het skulle han redan vid sitt första anfall ha spräng erI igenom dem. ott Man måste också föda alla dem, som saknade Je ! arbete, och deras antal öfverstiger 600,000. Detvai tta I under dessa farliga förhållanden, som belägringen sta I hörjade. Ingen ansåg den möjlig. 8, Man bebådade att söndringen skulle efter några (et i veckors förlopp uppgifva staden. Denna höll sig i åfyra och en half mäånader, i trots af försakelserna ch och en kall årstids stränghet, i trots af bombardementet, och hungersnöden allena tvang den att gif2:41 va sig. Men ingen skulle kunna skildra våldsamheid j ten i de moraliska och fysiska förvildningar, för rhvilka denna olyckliga befolkning var offer. Segrate s rens öfrerdritna anspråk rågade måttet. Med det rt förödmjukande i nederlaget förenade sig det smärta I samma i de uppoffringar, som man måste göra. mn Modlösheten och förbittringen söndrade sinnena. jr I Ingen ville gå in på olyckan, och många sökte sin ltröst i orättvisa och våldsamhet. Pressens och klubi-barnes frihet drefs ända till extravagansens yttersta ;Srånser. Nationalgardet splittrades. Ett stort antal at dess medlemmar, befalllafvare och soldater, lemnade Paris. Sönderdelad i tvenne afdelningar på grund af nationalförsamlingens sammantraden i Bordeaux, förblef regeringen kraftlös. Hon skulle återvunnit styr2 j ka genom sin öfverflyttning till Versailles, om icke agitatorerna valt detta ögonblick, för att antända , I upprorslågan. Regeringen som endast hade några knappast organiserade regementen att sätta emot dem måste skydda nationalförsamlingen och började det förfärliga spel, som hon nu afgjordt vunnit, tack vare isynnerhet sin chefs vishet, fasthet och obegränsade hängifvenhet. Man måste oaktadt alla de hinder, som upprest sig, samla en armå, som var nog stark, för att belägra fästena och Paris samt tvinga dem att gifva sig; man måste hålla tillbaka främlingen, som alltjemt visade lust att vilja intervenera, lugna forsamlingens berättigade otålighet, lösa de intrigtrådar, som knöts hvarje dag, och man måste utan skattkammare bestrida de oerhörda utgifterna för kriget och den främmande ockupationen. Huru mången gång har icke problemet synts olösligt för dem, som hade det förfärande uppdraget att lösa det? Huru ofta upprepade ej vänner och liender för dem, att de skulle duka under i försöket? De ha icke förtviflat, de ha följt pligtens väg. De fångar, som suckade i Tyskland, ha återvändt; i stället för den hvila, till hvilken de voro så berättigade, ha de funnit faran och uppoffringen. Fäderneslandet bjöd det: alla, itrån den högste till den lägste, ha lydt. De ha änyo blottställt sitt lif f för rättens försvar, och de ha uppfyllt det värf, som deras vedersakare ansågo omöjligt. Ringmursfästena ha tagits med storm, och upproret har, för): följdt fot för fot, dukat under i sin sista häla. 1 Nen till hvilket pris, store Gud! IIistorieskrif-A varen skall icke utan fasa kunna förtälja det. Pen-A nan skall flera gånger falla ur hans bänder, då hon js skall nödgas skildra de hiskeliga och blodiga sce-e nerna i detta beklagansvärda sorgespel, ifrån mor-Ås det på generalerna Lecomte och Clåment Thomas I t till de mordbränder som anlagts för att omfatta hela Paris, till det afskyvärda och fega blodbadet på de I heliga offer, som skötos i sina fängelser. 8 Men harmen och vämjelsen kunna likväl icke I c förhindra de politiska männen från att uppfylla den Ir etterforskningspligt, som så utomordentliga dåd ålägga Ga dem. Att förbanna och straffa dem, är icke tillräck-f ligt. Man mäste söka efter fröet och uttrampa li det. v Ju större det onda är, desto vigtigare är det att göra sig reda derför och att emot det sätta en I n koalition af alla goda menniskor. y Jag har nyss i korthet anfört, huru det allmänna tillståndet i Paris innebar i och för sig s: ett anlag till förvirring, och huru det genom beI v lägringens anarki förvärrats i de mest hotande proI v portioner. 0. In liten grupp af politiska sekterister hade rek dan den 4 September, ehuru till all lycka förgäfves, ir försökt att begagna sig af den rådande törvirrinI la gen, för att tillskansa sig makten; de hade sedan lå dess icke upphört med att konspirera. F Representerande våldets diktatur, hatet till all e sa öfverlägsenhet, begären och bämnden, voro de i s he pressen, å mötena, inom nationalgardet djerfva och I m skickliga i att förtala, utmana och hetsa till uppror. m Besegrade d. 31 Okt., begagnade de sig af strafflosunc heten, för att yfvas öfver sina brott och återupptaga ly deras utöfning d. 22 Januari; deras lösen var KomI oc munen Paris och senare, efter det tredspreliminärerna undertecknats, nationalgardets federation. sti Med sällsynt skicklighet förberedde de en hemta lig och dold organisation, hvilken snart spred sig så öfver hela staden. Det var genom den, som de d. I va 18 Mars bemäktigade sig rörelsen, hvilken tycktes i lei början ej vara at politisk natur. De löjliga val, rå Lill hvilka de skredo, voro för dem blott en mask; I sv: herrar öfver den beväpnade styrkan, innehafvare at de pfantliga hjelpmedel i ammunition, artilleri och gefot vär, tänkte de ej längre på någonting annat, än att sk nerrska genom skräck och att bringa provinserna i s0 esning. ski På flera punkter i vårt land utbrusto uppror, I sor wilka för ett ögonblick litvade deras brottsliga förtoppningar. Gud vare tack! de bletvo undertryckta; lock atvaktade partigängarne inom flera departeI nenter endast, att upproret i Paris skulle lyckas; ie nen Paris förblef dess enda förkämpe. För att fånga stt less olyckliga befolkning, ryggade de brottsliga, som rag utto i Hoel de Ville, icke tillbaka för något atten3g, at. De vädjade till lögnen, proskriptionen, döden. ki )e enrollerade brottslingarne, hvilka de lössläppte Sk! r fängelserna, desertörerna och framlingarne. Allt, dig wd Luropa innesluter orent, sammankallades. PaI Ma is blef mötesplatsen för de förvildade andarne från att ela verlden. Nationalförsamlingen offrades åt förh lämpningarne och hämnden. ui Det var på det sättet, som man lyckades vilseda ett stort antal medborgare och staden kom unkäl er oket af en handfull fanatici och missdådare.