Göteborgsposten – 13 juni 1871, sida 2

våälsardskomitens medlemmar, och främst står namÖ URUDCHAUIimA HUIALIOI UMPPSKÅLTTLUS LU 1 IIII! thaler. Mordbrandsanläggningarne i Paris. (Ur ett bref till Times.) Det är en anmärkningsvärd omständighet, at nästan alla de platser som de parisiska insurgenter nas ledare hade valt för unptförandet af barrikade äro belägna i den omedelbara närheten af byggna der som blifvit nerbrända eller varit utsatta för för sök att brännas ner. Inga mordbrandsförsök gjor des i de trakter som armeen ej skulle passera ig nom, och en noggrann undersökning skall snart gifva vid handen, att den fullständiga försvarsplanen medelst barrikader stod i nära samband med planer att antända vissa byggnader. En mängd insurgentledares afrättning och isynnerhet afrättningen at välfärdskomitens medlemmar skall dock beröfva histc rien många upplysningar, som varit behöfliga få att med fullkomlig noggrannhet teckna karakteren at deras verksamhet och göra upphofsmännen till dessa infernaliska planer kända. Det är svårt att undgå den tron att några militära krafter varit verksamma vid företaget. Öfullständigt som utförandet af mordbrandsplanerna varit, är det som utförts och försökt utföras dock nog för att nästan skingra alla tvitvel i det afseendet. En militär allena kunde ha kombinerat en plan att sätta eld på husen med andra elementer till ett fruktansvärdt försvar. Vare sig han hette Cluseret, Rossel eller Dombrowski, så fanns helt visst en sådan man. Säkerligen var det icke Lefrancais eller Delescluze, ej heller någon annan af dessa civila ledare, som, haru stor förmågva de än kunde ha att uppgöra dylika onda anslag dock ej hade förmåga att praktiskt utföra dem. Vid ett föregående tillfälle har jag omnämnt ett yttrande af Cluseret, som det nu kan vara nyttigt att draga sig till minnes. Cluseret sade före d. 18 Mars: Om vi någonsin bli herrar öfver Paris, skola vi aldrig ånyo uppgifva det; vi skola hellre förstöra det. Man torde kunna antaga att det var i onda afsigter som de förberedelser vi hört omtalas vidtogos — anlä, af minor i afloppsrören, sträckningen af ledningst dar för deras antändande medelst elektriska bhatterier, placerade i Montmartre. Men det blet aldrig något allvar med dessa förberedelser. Om också några qvantiteter exploderande ämnen funnits i afloppsrören, så ha de batterier medelst hvilka man ämnat antända dem aldrig varit i det skick att de dertill kunnat användas. Samma förhållande var det med de mycket omtalade minor, hvilka voro nerlagda framför barrikaderna. Ej en enda af dessa minor antändes; de ha aldrig funnits, utom i spalterna af den kommunistiska Journal Officiel, der de stodo såsom en hotelse, ämnad att åstadkomma tvekan bland soldaterna och dölja kommunens verkliga planer. Petroleum var det verkliga medelsom kommunen beslutat använda. Afven innan dess dödsryckningar började hade den vidtagit sina åtgärder för att sätta detta beslut i verkställighet. Den hade med våld bemäktigat sig alla antändbara oljor, isynnerhet petroleum. Under stridens sista dagar var allmänna välfärdskomiten allt, kommunen intet. Välfärdskomiten hade helt och hållet öfverlemnat de militära anerdningarne åt centralkomiten för nationalgardets federationoch förbehållit sig mordbrandsanordningarne; men båda dessa grenar af försvaret voro i nära förbindelse och Delesclugestod emellan dem som ett slags diktator. Ett dokument som anträffades i hans kläder efter hans död lemnar föga tvifvel öfrigt rörande den betydande roll som spelades in extremis af denne Jakobinerkung och rörande den speciella karakter som välfärdskomiten antagit. Detta dokument, högst värderikt såsom ett item för historien, innehåller: — Medborgaren Millicre, i spetsen för 150 fuseens, skall sätta eld på de misstänkta boningshusen och offentliga byggnaderna på venstra flodstranden. Medborgaren Dereure, med 100 fuseens, skall utfora samma uppdrag i 1:sta och 2:dra arrondissementerna. Medborgaren Billioray, med 100 man, skall åtaga sig I:de, 10:de och 20:de ar ondissementerna. Medborgaren Vesinier, med 50 man, får i specielt uppdrag att verka på boulevarderna från Madeleineplatsen till Bastillen. Dessa medborgare måste handla i samråd med barrikadcheferna för att rätt utföra dessa ordres. Paris, 3 Prairial. An. 794. Detta dokument är undertecknadt af allmänna net Delescluze. Således sanns en kår fusöens i hemlighet organiserad, om hvilken ingenting stått omnämndt i -Journal Otficiel; en kår som hatt uppbrännandet af Paris sig anförtrodt och som utan tvifvel länge studerat fältet för sin verksamhet. Nägra oförsigtiga yttranden gjorde denna plan bekant, men ingen ville tro på den. Dessa fusbens, som stodo under ledning af en vetenskaplig komitå, sammansatt af läkare och praktiska kemister, töreslogo olika sätt, luntor och andra medel att åstadkomma explosion. Tunnor, innehållande krut och petroleum, ställdes i de oeftemliga byggnader som voro invigda åt förstörelsen och på de punkter der man ämnade antända. Det måste anmärkas att de chefer, hvilka hade i uppdrag att utföra dessa välsardskomitens afskyvarda befallningar, skulle vidtaga sina anordningar i samråd med barrikadcheferna. hvilka stodo under centralkomitens kommando. Sprang i luften eller bränn ner de hus hvilka hindra eder försvarsplan, skrefvo Delescluze och Billioray till Dombrowski i en order som blifvit funnen. Barrikaderna böra ej vara utsatta för anfall från husen-. På detta sätt skulle en förskansning af brända hus hildas. Samma medborgare skrelvå änxo till Van der IIOOven, hvilken förde befälet på barrikaden i Fauburg du Temple: — Den medborgare som för beiälet i barackerna vid Chåteau d Eau har fått befallning att till öfverbringaren häraf ötverlemna de kärl mineralolja som reqvirerats af medborgaren kommendanten på barrikaden i Faubourg du Temple. — — ( AAAAA.