Göteborgsposten – 13 juni 1871, sida 1

2—2424i Ä De oförständiga republikanarne ha återkallat eder. Ni skall bli deras herre — min skall ni icke bli-— Jal. förklarade sig vidare hysa stor vänskap för familjen Orlans, men sade, att hans vänskap för fosterlandet stod framför allt annat — en förklaring, som emottogs med höga bifallsrop af församlingen, och han tillade: Vi ha vunnit en materiel seger; vi skola genom vår försigtighet vinra äfven en moralisk sådan. Talaren öfvergick derpå till frågan om den i Bordeaux ingångna öfverenskommelsen. Han försvarade revolutionen af den 4 September och han tillade: Det är nu mode att angripa denna revolution, men man glömmer, att man önskade den och man erinrar sig icke de tjenster, som den gjort. Mannen af d. 4 Sept. hade orätt i att önska krigets fortsättande, men felet begicks icke i Paris, som måste tillsluta sina portar för fienden, men utanför Paris, af maktinnehatvare, hvilka idkade en dåraktigt dålig politik, en meningslös politik, som satte några fås verksamhet i stället för Frankrikes myndighet. Thiers sade, att nationalförsamlingen sökt att i Bordeauxöfverenskommelsen befria Frankrike från despoter, hvilka ville hålla det i sitt eget våld, men man afsåg icke republikens kullkastande i Europa. Vi emottogo, sade han, Åfrån församlingen en de facto regering, och det är vårt värf att återställa ordningen och nationens kredit. Jag är icke den mäktigaste mannen i Frankrike, men jag har det största ansvaret, och jag önskar att lojalt uppfylla min pligt. Han utvecklade derpå, huru det kom sig, att han var republikan. Han sade, att han för 40 år sedan sökt att förskaffa Frankrike en konstitutionel monarki, lik den som finnes i England, och förklarade, att han funnit större frihet i London, än i Washington, men de franska furstarne hade icke alltid förstått denna sakernas ställning. De borde förstå, att en konstitutionel monarki är i sjelfva verket en republik, hvars president är ärftlig (bravorop). Han beklagade de ofantliga olyckor, som hemsöka revolutioner och tillade: Frankrike skall åter resa sig, om vi äro kloka; men det är nödvändigt, att vi på grund af vår närvarande ställning äro alltigenom förståndiga, emedan vi icke längre ha råd till att begå villfarelser. Han erinrade om, att man i Bordeaux beslutat sätta å side alla de frågor, som kunde ha söndrat landet, och sade vidare: Jag har emottagit republiken som ett anförtrodt godt, och jag vill icke bedraga dem, som lemnat mig henne. Framtiden rör mig icke. Jag betraktar blott det närvarande. Jag tjenar intet parti, och i valet af generaler har jag aldrig tagit i betraktande deras politiska åsigter, utan blott landets intresse. Thiers berömde högligen armen, i det han sade sig älska soldaterna, såsom han älskade sina egna barn, hvilken förklaring blef med enstämmigt bifall emottagen. Han berättade derefter att alla Frankrikes städer skickat deputationer, för att beklaga, det nationalförsamlingen tänkte tillintetgöra republiken. Jag svarade, att det var osannt, och jag prisade församlingen, i det jag tillade, att deputationerna hade orätt och att församlingen var mera liberal än jag sjelf. Ett ovisst antal af dess medlemmar, hvilka hyste monarkiska åsigter, hade haft den klokheten att hålla tillbaka sina önskningar. Jag sade dem, att det icke var församlingen, som hotade republiken, utan de sjelfva. Gören ingenting, tillade jag, som kan uppegga vacklande män, och I skolen högligen tjena republikens sak!. Deputationerna genmälte: Vi tro på er heder, men efter segren skall ni icke utöfva samma koutroll öfver församlingen!. — Jag sade mig tro, att församlingen skulle fortfarande hysa samma förtroende till mig, men att jag skulle algå, i händelse republikens säkerhet skulle hotas. På detta sätt har jag lugnat deras farhågor, hvilka kunde varit en orsak till stora faror, och om jag ej afgifvit dessa svar, så skulle provinsernas lugn kunnat bli stördt. Jag hoppas, att församlingen skall gilla min hållning, men om jag gått för långt, så skall jag ensam vara komprometterad. Om I söken att påskynda en lösning, så kunnen I kasta Frankrike i ett omedelbart och förfärande borgerligt krig. Det är min pligt att göra stilleståndet så långvarigt som möjligt och göra det, om vi kunna, till en stadigvarande fred, emedan jag känner mig öfvertygad om, att brytningen af detta stillestånd skulle åsamka oss stora olyckor. Jag önskar icke att diskutera möjligheten at en monarki i en framtid, men för att den skall bli varaktig, så äår det nödvändigt, att man icke får säga, att republiken ej blifvit rättvist behandlad. Tal. yttrade derefter, att det republikanska partiets beteende under senaste händelserna hade varit hederligt och prisvärdt, och han uppmanade församlingen att vara enig. Han anförde deretter, huru han trodde sig kunna föreslå upphäfvandet at proskriptionslagarne, derför att de orltanska priasarne förbundit sig att icke intaga sina platser i församlingen, och att ej gifva stöd åt de farhågor, som man hyst. Han sade sig på grund af detta löfte ansluta sig till utskottets åsigter, men tillade, att, om hans förhoppningar gäckades, så skulle han vidtaga sådana åtgärder, som han trodde vara gagusliga, och skulle han derefter af församlingen begära sanktion för desamma. Han afslöt sitt anförande med orden: ÅJageskall qvarstanna vid makten, om j hysen samma förtroende till mig och ansen mig värdig detsamma, och jag upprepar, att jag icke skall bedraga det. Ducarre utvecklade å vensterns vägnar skälet, hvarför han och hans vänner ville rösta mot Thiers? konklusion, ehuru de skulle fortfarande understödja honom. Han beklagade de oredor, som egt rum i Paris, och ogillade det väckta förslaget, hvars misstydning kunde, isynnerhet i de departementer som lidit minst af krigets verkningar, bii af de beklagansvärdaste följder. Resultatet af debatten och omröstnirgen känner allmänheten förut. Af Thiers ord framgår, att han bisallit utskottets förslag, sedan de orlcanska prinsarne lofvat honom att icke taga plats i kammaren, och att han äfvenledes ifrigt varnar för att nu afgöra frågan om monarki eller republik, i det han starkt betonade nödvändigheten af att låta AA 1 Fb Ar