Göteborgsposten – 13 juni 1871, sida 1

AHUTLA MUMUVULILUIL 0 HUL: CCuterlnu BULL prev sidentskan i ÅKusinerna, deri hon dock ej lyckades ådraga sig någon större uppmärksamhet. Nämnde teater afslutar om Lördag och stora teatern om Måndag säsongen. Från Utlandet. Vi äro i tillfälle att efter ett telegrambref från Versailles af d. 8 d:s redan i dag kunna meddela ett referat angående förhandlingarne inom nationalförsamlingen i Versailles rörande frågan om bourbonerna och orlåanerna: Hr Bathi afgaf utskottets betänkande, sägande, att detsamma beslutat tillråda nationalförsamlingen att antaga br Giraudis förslag om upphafvandet af lagen angående de bourbonska prinsarnes landsflykt. Han erinrade församlingen om det cirkulär, som utfärdats af prinsarne, i hvilket de gåfvo den rätta betydelsen åt valet, genom att förklara sig vilja ansluta sig till nationens vilja, antingen den utfölle för en republik eller för en konstitutionel monarki. I utskottets namn afgaf Bathi en förklaring om dess tillit till verkställande makten och sade, att alla konstitutionela frågor lemnats utan afseende, emedan komitåns enda afsigt hade varit att göra slut på en orättvis landsflykt. Barthelemy S:t Hilaire uppläste nionde byråns betänkande om granskningen af prinsens af Joinville val ur laglig synpunkt. Betänkandet slöt med förordande af valets ratificering, och den tionde byråns betänkande uttalade sig på samma sätt för hertigens af Aumale val. Billy uppläste en resolution från deputeradena för de af tyskarne besatta departementen, hvari framställdes en begäran om uppskof med frågorna om landsförvisningslagarne och valbekräftelserna, för att man derigenom måtte undvika all förevänning till en agitation, som skulle kunna försvåra de ockuperade provinsernas ställning. Tjugo medlemmar af församlingen framlade en resolution i samma riktning. Leblond, generalprokurator, påpekade de faror, som skulle följa af valens ratificering och af tillåtelsen för prinsarne att återvända till Frankrike. Ilan erinrade kammaren om, att det bland prinsarne icke fanns någon, som ej framställt anspråk på tronen. Borgerligt krig existerar ännu, sade han, i hemlighet i de större städerna samt nödvändiggör stor försigtighet och moderation. Ögonblicket är olägligt för antagande af utskottets betänkande, och verkningen af dess antagande skulle försvaga hr Thiers myndighet. Bathi bemötte de af Leblond framställda skälen till farhågor. Thiers besteg derefter talarestolen och sade, att han aldrig befunnit sig inför en så brydsam fråga. Han utvecklade det brydsamma i sin ställning och visade att det diskuterade ärendet var en politisk fråga och skulle såsom sådan betraktas af landet. Han sade, att församlingen borde afgöra frågan, ej allenast samvetsgrannt, utan äfven med fullständig kunskap om förhållandena. Thiers öfvergick derefter till en förklaring, hvarför han först motsatte sig upphäfvandet af landsflyktslagen och hvarför han sedan lemnade sitt bifall till förslaget. Han skildrade landets ställning oeh sade: Vi ha nyss gjort slut på ett af de största borgerliga krig, som någonsin rasat. Vi ha vunnit en at de största segrar som någonsin ernåtts. Europa tackar oss och lyckönskar oss till vår seger, ty vi ha räddat hela kontinenten från anarki. Vår ställning har helt och hållet förändrats emot hvad den var för en månad sedan. Våra nederlag äro glömda; endast vår seger är ihågkommen (!). Vi böra likval icke bedraga 088: upproret är afväpnadt, men icke försonadt. Jäsningen är ännu stor uti sinnena, och vi måste undvika att lemna nytt bränsle till uppeldande af massans lidelser. Det är nödvändigt att arbetet återupptages. Tillåt mig erinra församlingen om, att ett at Kommunens vapen var påståendet, att republiken svätvade i fara. Försigtigheten fordrar derför, att vi icke lemna någon förevänning till ett dylikt antagande. Vi måste ingifva landet förtroende till vår klokhet och vår enhet i planer. Arbetsverksamheten står i beredskap att annu en gång börja; stora beställningar komma öfverallt ifrån, men de stora kapitalisterna följa uppmärksamt församlingens verksamhet, ifriga efter att tå veta, om hon skall förbli enig. Om vi ingifva dem förtroende, skola vi kunna tilltredsställa alla våra beho?. Thiers inlät sig derefter på några detaljer, för att ådagalägga hvilka ofantliga bördor som tynga på Frankrike, och framhöll energiskt, att det första, som måste göras, var att få Frankrikes område utrymdt af de tyska trupperna. Han påpekade det förödmjukande och kostsamma i den utländska ockupationen, och han sade: Vi måste föda 500,000 tyskar. När krigsskadeersättningen är betald, skola vi kunna upptaga skatterna i de inkräktade departementen. Vi ha en minskning af 400 millioner fres i våra från beskattning bärflytande inkomster. Det är nödvändigt att församlingen göres förtrogen med dessa detaljer, för att derigenom lära sig i grund förstå landets ställning. Följden af denna sakernas ställning är, att vi måste ha tillgång till krediten, och dertill erfordras Europas förtroende. Ingen tritlar på Frankrikes bjelpkällor, men man befarar, att vår enhet skall sprangas. — Tal. uttryckte stor aktning för den bourbonska familjen, men tillade: I tron er utföra en handling af storsinthet. I gören någonting helt annat. De lagar, hvilkas upphäfvande man föreslår, äro icke proskriptions-, utan försigtighetslagar. Tvenne regeringar kunna icke bestå vid hvarandra på samma mark. I klandrade 1848 års republik, derför att den upphäfde proskriptionslagarne. Jag sade då till Ludvig Napoleon: