Göteborgsposten – 12 juni 1871, sida 2

af Jael Dences starka armar; honnes ögon glänste vildt och hennes hvita brudslöja var blodbestänkt. Raby, den man som naturen gjort mest passande för utomordentliga situationer, var den förste som återvann Bin sjelfbeherskning. — AÄmboyno, sade han, här är en sårad som behöfver ert biträde. Han behöfde cj säga detta två gånger; doktorn undersökte sin patient omsorgsfullt och fann honom blödande ur tungan lika väl som ur kinden; han lät honom hålla kallt vatten i munnen och badade äfven hans nacke med kallt vatten. Nu hördes en ny kuackning på dörren, åtföljd af en något otålig fråga hvad de gjorde hela tiden. Det var mr Cardens röst. De släppte in honom, men riglade genast derefter dörren. — Låt mig berätta sammanhanget, sade Raby. Derefter omtalade han i några få ord huru saken förhöll sig. Mr Carden blef rysligt uppskakad. Ilan kunde på en stund knappt tala. Då han elutligen yttrade något var det en lindrig förebråelsc. — Oh, mitt barn! mitt barn! huru kunde du vilja begå mord? — Inser ni ej det? svarade hon föraktligt. Hellre än att han skulle göra det och lida en missdådares död, ville jag göra det. Ni äro alla blinda och äro ej mina vänner. Jag skulle ha ESA vidunder sr Å ÅA k