Göteborgsposten – 10 juni 1871, sida 1

411411110011 4Å1H10 1 U10CTar JlAaDHMCtransåkKktIiO— nen och vi ha t. ex. nu år efter annat tyst åskådat huru Dagens Nyheter och andra publicismens sriskyttar skuttat omkring på vockokrönikans anekdot-jagtmark. men detta, ofvananförda förhällande, ha vi icke med tystnad velat förbigå, desto mindre som notisen, serverad i denna form, kan innebära en indirekt förebråelse mot tidningarne på platsen att i detta hänseende ha försummat hvad dem i främsta rummet ålåge. Efter denna i all vänlighet framställda erinran till ärade medbröder, ingen nämnd och ingen glömd, återgå vi till ämnet: landtbruksmötet, ett ämne som, näst efter de gräsliga nyheterna från Frankrike, torde vara den fråga, som för närvarande lemnar mesta stosfet till konversationen på platsen. Vid sitt senaste sammanträde nedsatte stadsfullm:e en komite, den der fick i uppdrag att under mötet å stadens vägnar anordna en festivitet och helst en bal, förutsatt act sorgen efter framl. drottning Lovisa ej skulle törhindra de hitväntade kungliga och furstliga gästerna att densamma med sin närvaro hedra. En bal midt i rötmånaden! Man skulle vara frestad tro att det varit ett kotteri lefnadsfriska ungherrar eller efter dans (med de kungliga?) ovanligt lystna unga damer, som framkommit med en dylik propos, icke en så allvarsam och föga dansant rådsförsamling som Göteborgs hrr stadsfullmäktige! En bal blir det billigaste! invänder kanske någon. Vi svara: en fest på Lorensberg med konsert, briljant eklärering och ett af Gaötano Amicis praktfullaste fyrverkerier, förfriskningar och splendid souper skulle bestämåt bli mycket billigare och alldeles bestämdt mycket, mycket angenämare, i främsta rummet för de kungliga gästerna, hvilka förut nogsamt känna Göteborgs Börs märkvärdiga festivitetsvåning och dess afrikanska temperatur samt utan tvifvel skulle fiona mera förnöjelse i en fest, sådan den med någon omkostnad men mycken anordningsförmåga skulle kunna åstadkommas på Lorensberg. Vi förutse ett annat inkast: en fest på Lorensberg förutsätter som ett nödvändigt vilkor vackert väder eller åtminstone uppehållsväder. Frågas: När och hvar har väl större festligheter anordnats då man ej varit nödsakad att underkasta sig risken af att få se äfven de kostbaraste arrangementer gå upp i vatten? Påminnom oss, för att ta ett ej allttör långt tillbaka i tiden liggande exempel, staden Köpenhamns storartade fest i Rosenborgs Have med anledning af tronföljareparets tärmälniog, huru regnet strömmade ner och totalt förstörde effekten af det bela. Hvad man riskerat vid en fest för kungliga porsoner i sjelfvaste Köpenhamn torde väl kunna vågas i Göteborg. För öfrigt hvem säger att det nödvändigt skall bli dåligt väder? Att förutspå godt eller dåligt, derifrån bevare oss emellertid vindarnes och vädrens gudom allisedan en viss akademie-docens öfver en viss i södra Sverige grasserande dylik profer, framträdande under signaturen N. M. L., utgjutit sin vredes skålar i ett anathema, hvarur vi anföra följande mördande etoser: Hvad den vetenskapliga meteorologien icke förmår uträtta, det torde allt den ovetenskapliga icke heller gå i land med. Jag vill visserligen icke tvista med dem, som af kajornas skrik, kattens tvättningar, myggdansens olika liflighet, spindlarnes utspinning eller sammandragning af sina nät, giktbrutna bens förkänningar m. m. vilja sluta sig till väderlekstörändringar; dessa prognostica bevisa, derest de äro tillförlitliga, endast att såväl menniskor som djur röna inflytande af förändringar i lufttrycket, och de verka sålunda såsom en barometer, men hjenstgöra såsom förebud endast för morgondagens väder. Men dem, som jag vill brännmärka, det är dessa oförskämda charlataner, som föregifva sig kunna förutsäga väderleken för huru lång tid som helst, och deribland är hr N. M. L. en af de fräckaste jag någonsin sett. Sålänge dessa profeter hålla sig i allmänna ordalag, såsom Gotlands väderspåman, hvilken ur sina högst tillförlitliga auktoriteter: boudpraktikan, märtensgå-en, svinmjelten, vintergatan m. fl härleder de föorsigtiga horoskoperna för följande året, säsom t. ex. vintern hufvudsakligen kall, klara dagar omvexlande med snö, våren i början blåsig, mildare fram i Maj, sommaren: varma solskensdagar omvexlande med regndagar 0. s. v., förutsägelser som icke gerna kunna undgå att slå in; så äro de temligen oskadliga. Men när man med hr N. M. L. upptrader med anspråk att förutsäga väderleken för hela år i sender, när man vill söka inverka på allmogens beräkningar rörande kommande årets gröda, när man uppgifver sådana specialiteter som att Sundet kommer att vara isbelagdt den 15 April nästa år, hvilket hvar och en vet vara beroende på tillfälliga omständigheter och ej en nödvändig följd at en sträng vinter; då ställer man sig i deras led, som uppsåtligt utsprida osanningar till allmänhetens förvillande. Jag vill ingalunda bestrida att vi kunna få en sträng vinter, det är fullt ut lika möjligt, som att vi få en blid, men hvad jag absolut bestrider, är att någon menniska finns, som nu kan såga det Ja den man, som kunde bestämdt och på vetenskapliga grunder uppgifva hurudant väder vi få vå en bestämd ort den 15 Juni, skulle helt säkert af den lärda verlden helsas såsom seklets störste man. Då ur det anförda tillika torde framgå, att så beskaffade väderleksprofeter höra till samma kategori af bedragare som spåkäringar, kloka gummor m. fi. som söregifva sig kunna utransaka sörborgade ting genom andra än nawurliga och tillåtliga medelt, så kan jag endast önska, att Skånes samtliga tidniogsredaktioner ville anse under sin värdighet att i sina spalter upptaga lir N. M. L:s alltid värdelösa och stundom skadliga väderlekstunderingar. Lund den 30 Maj 1871. Fredrik Andersson, Astronomixe-Docens. IIvarför skulle också Tit. N. M. L. löpa åstad i ogjordt väder? Men — å andra sidan sedt — saälle, nej, stränge. hr docent Andersson., icke behöfves det väl an UnhRHA te — v d —