Göteborgsposten – 9 juni 1871, sida 2

Talrika häktningar af män och qvinnor pågå alltjemt; många af de häktade tillhöra synbarligen de bättre klasserna. Ett förslag har väckts om inledandet af en allmän: europeisk subskription för återuppförandet af de i Paris förstörda offentliga byggnaderna (?). Postförbindelserna från Paris äro redan i godt skick. Figaro beräknar antalet af de i Paris ännu qvarvarande insurgenter, hvilka undgått den militära lagskipningen till 50,000 man. Dessa personer skola, menar bladet, utgöra en källa till nya faror, och de skola endast afvakta ett gynnsamt tillfälle för framkallande af oroligheter. Utspridda rykten om epidemier, framkallade at massor af ofvan jord förruttnande lik, vederläggas officielt. . Verite vill veta, att de kompletteringsval för nationalförsamlingen, som skola ega rumännu i denna månad, icke komma att omfatta Paris, emedan regeringen tror, att stämningen är för mycket upprörd och att den verkliga befolkningen ännu icke i tillräcklig mängd återkommit. ! Om häktningen af Kommunens utrikesminister, Paschal Grousset, meddelar TFigaro följande detaljer: Sedan fem eller sex dagar misstänkte man starkt, att Paschal Grousset höll sig dold vid gatan Condorcet. För tre dagar sedan förvandlades dessa misstankar till half visshet; man påstod tillochmed i qvarteret, att han kom hvarje morgon och frukosterade hos en enka Hacard, med hvilken han sedan sju år tillbaka stått på förtrolig fot och som bodde i huset n:o 39 vid gatan Condorcet. Kl. 12 i Lördags e. m. infann sig derför poliskommissarien Duret jemte några medbjelpare i fjerde våningen af detta hus. Det hade upplysts, att tvenne fruntimmer bodde der; men att det ena af dem, m:ll Hacard gått ut för att köpa några tidningar. Efter att ha ringt på klocksträngen, utan att någon kom och öppnade, lät Duret spränga upp dörren, då han först blef varse ett fruntimmer, som vände ryggen åt honom. Detta fruntimmer, som bår en ofantlig svart chignon, var iklädt svart kjortel och kofta. Ni är Paschal Grousset, sade poliskommissarien, i det han tog fruntimret i armen och tvang det att vända sig om. — Grousset, ty det var han, sökte hvarken att neka eller göra något motstånd; han tillstod sitt namn samt förklarade sig vara litteratör och medlem af Kommunen. Derpå begärde han att få återtaga sin manliga drägt, hvilket beviljades, hvarpå undersökningen genast började. Grousset var i början lugn, i det han sade, att man aldrig skulle komma åt hans papper. Men då befallning gafs, att man skulle undersöka sänghimlen, blet han förvirrad och bleknade. Man fick der tag i en ofantlig lunta aktstycken, hvilkas studium sannolikt skall bli af stort intresse i afseende på historien om Kommunens yttre angelägenheter. M:ll Hacard är en mycket vacker brunett om 24 år. Hon synes vara mycket fästad vid Grousset, med hvilken hon skulle inom kort gifta sig; hon har gjort allt, hvad i hennes makt stått, för att rädda honom och har sagt sig vara beredd att gifva sitt lif för honom. . Under färden till Palais de Justice var det nära, att pöbeln mördat Grousset; trupperna måste rädda honom. I Correspondance Havas läses: Det är oriktigt, då man säger, att ett stort antal lik efter kommunister begrafts i ruinerna efter Hötel de Ville. Dagen före det palatset uppbrändes, uttågade alla Kommunens medlemmar och tjenstemän i stor ståt derifrån. Det var nästan mörkt. Truppen styrde, belyst af facklornas sken, sina steg met Rue du Temple och deritrån mot boulevarden och Belleville. Tvenne män, qvarstannade i Hotel de Ville. De hade i uppdrag att fullborda den dystra exekutionen. Man såg dem springa lika dämoner i det öfvergifna palatset, utströende krut, kullkastande ämbar med petroleum och åt alla håll kringkastande brännbara ämnen. Vi veta tillochmed, att flera bataljoner, hvilkas nummer tillkännagifvits, hade i uppdrag att hindra brandkarerna från att släcka elden. Samma tidning omtalar, att de odjur, som under Kommunens tid voro fångvaktare i fängelset Mazas, brukade roa sig med att väcka upp sina fångar midt om natten, föra dem ned på gården och uppställa dem mot en mur liksom för att afrätta dem. En lykta ställdes vid deras fötter och en pluton Kommunsoldater låtsade sig göra ställning. En ung jesuit Vaugirard dog af förskräckelse öfver denna grymma lek. En annan fånge blef galen. rr — —