Göteborgsposten – 9 juni 1871, sida 2

Rabys blixtrande ögon under det han stod med brefvet i sin hand upplysto doktorn genast om hvad som var på färde. Han kände nu ej längre någon tvekan; han hviskade till Jael att hon berde ställa sig nära Grace och noga gifva akt på henne. Han hade sett en qvinna rusa upp och störta sig ut genom fönstret af mindre anledning än denna. Derefter tog han fram sitt eget bref och läste i låg ton upp det för mr Raby; men det visade sig sedermera att bruden hört hvarje ord. Min bäste vän! Förlåt att jag så länge försummat er och endast skrifvit till henne som jag älskar af hela min själ. Förlåt mig, ty jag har fått lida derför. Jag har skrifvit femton bref till Grace och ej fått ett enda till svar. Jag skref ett till henne i går, men kan ej hoppas att hon någonsin skall få det. Detta är rysligt, men hvad jag sedan fått veta är ännu rysligare. Just i dag har jag erfarit att min fabrik blef sprängd i luften ett par timmar efter sedan jag for, att den stackars trogna Jael Dence dervid blef nära nog dödad, att sedermera en berättelse om min egen död kom i omlopp och att några kroppsfragmenter blefvo funna i ruinerna som några dårar sade vara qvarlefvorna efter mig. Jag förmoder att de bref jag lemnade efter mig i breflådan alla blefvo förstörda af elden. (Forts.)