Göteborgsposten – 8 juni 1871, sida 2

Ur dagens krönika. Bland ruinerna. ÅTuilerierna, denna berömda fursteboning, som Catharina af Medicis grundlade, som Henrik IV och Ludvig XIV utvidgade och Napoleon III fulländade — Tuilerierna, hvarifrån den store kejsaren regerade Europa och som så många gånger öfverlefvat omstörtandet af de troner, man rest inom dess murar — Iuilerierna, som den rasande Jakobinerflocken skonade och som både revolutionerna af 1830 och 1848 lemnade oberörda — Tuilerierna med den gyllene tronsalen, den ännu mera strålande konsulssalen, den ofantliga marskalkssalen, rundtom hvars väggar bilderna af Frankrikes berömda härförare stodo vakt i en krets, det 1000 fot långa Dianagalleriet, som Frankrikes största målare hade smyckat — Tuilerierna och med dem en del af Louvren, hvari det ovärderliga konsthistoriska biblioteket förvarades, äro nedbrunna, förvandlade till en grushög. Palais Royal, Kardinal-hertigens mer än furstliga gåfva till Ludvig XIII, härden både för ÅRågencens och den stora revolutionens utsväfningar, Philippe Egalitäs arfsslott, som han för eista gången betraktade srån bödelskärran, är lagdt i aska. Hotol de Ville, praktbyggnaden, hvilken alla de praktälskande furstarne, från Frans I till Napoleon III, ha gjort allt för attsmycka — festpalatset, hvari Frankrikes hutvudstad mottog sina gäster från hela verlden och undfägnade dem med sardanapalisk lyx — detta storartade nationalmonument, som inneslöt Jean Goujons berömda marmorbilder och hvari hela gallerier voro dekorerade med alfrescomålningar af Delacroix och Ingriås — Haussmanns residens, hvarifrån hela Paris förskönande utgick, är förtärdt af lågorna — endast de svärtade murarne qvarstå. Och Enighetsplatsen, Place dela Concorde, den praktfullaste plats i verlden, omgifven af palatser, inhägnad med kolossala statyer at Frankrikes sköldmör, de 8 stora fästningarne, af hvilka 2 nu äro förlorade, prydd med de två stora monumentala fontänerna — hvilken bild af ödeläggelse! Statyerna och figurgrupperna på sontänerna krossade af kanonkulor, do glänsande kandelabrarno sönderbräckta. Framtill: den nedhuggna slottsträdgården och brandställot, der Tuilerierna legat; midtemot: den valplats, som kallas de Elyseiska fälten, till höger: de nedbrunna palatserna på Quai dOrsey, till venster: sjöministerns förstörda palats. Midt på torget, hvarest först tronade Ludvig XI:s staty, så Ludvig XVI:s guillotin, sist frihetsgudinnan och så fundamentet till en påtänkt bildstod af den konungslige martyren, reser sig nu endast den allvarlige obelisken, som ett upplyftadt, varnande finger midt i förstörelsen, Och de oerhörda Hallerna, som bildade det ofantliga, öfvertäckta torg, hvarifrån den stora staden hemtade eina lifeförnödenheter, och det stora spanmålsupplaget, och polisprefekturens mäktiga palats, och de två praktfulla nya teatrarne Lyrique och Chåtelet på Seine-ön, och Porte S:t Martin teatern och Odåon-teatern och alla de många vackra privatbyggningarne i Faubourg S:t Germain, som äro jemnade med jorden, och Madeleine-kyrkans kolossala pelarerader, som nu stå och