Göteborgsposten – 7 juni 1871, sida 2

amla elementer till en explosion ännu mera förtarig än den som nyss skakat Frankrike i dess grundalar. Från en annan korrespondent. i Paris, Tisdagen d. 30 Maj. Af alla de egendomliga syner jag sett i Paris — och jag har sett många — sedan den första beägringen började, vet jag ej att någon gjort ett sålant intryck på mig som boulevardernas utseende går. De bära fortfarande och skola länge bära otaiga spår efter den mördande strid hvilken nyss egt rum på dem. Blodfläckar öfverallt på gatorna, husen så att säga koppärriga af kulor och fönsterrutorna krossade. Hvad som för alla dem hvilka bevittnat forhandlingsscenerna i det stora parisiska dramat är mest nytt och förvånande är att se alla de elegant klädda flanörer som nu i sådan mängd uppträda på boulevarderna att man knappt kan komma förbi dem, och som upptaga hvarenda stol utanför kafeerna. Hvarifrån i all verlden ha de kommit? De lysande militäruniformerna som Paris så långe saknat och som nu återkommit kan man lätt göra reda för. De ha kommit in i Paris såsom en del af den segerrika armeen. Men för de ickestridande äro portarne ännu alltjemt tillslutna. Det behöfves ej ringa inflytande för att kunna komma in i Paris. Det stora flertalet af de civila flanörerna måste alltså ha varit i Paris under hela den andra belägringen, och man undrar hvar de ha dolt sig eller huru det kunnat komma sig att deras dyra kläder och präktiga ekipager kunnat undgå kommunens rofgirighet. Om de under de sista veckorna visat sig på boulevarderna, har det varit i så olika drägter att de nu ej kunna kännas igen, och man misstänker derföre att de aldrig någon gång visat sig offentligen under den tiden utan gömt sig i sina källare eller vindar, i hopp att alla menniskor skulle räkna dem bland flyktingarne som lemnat Paris, liksom en del pseudo-fashionabla män i London som vid slutet af säsongen sätta för sina fönsterluckor och förneka sig nöjet att se några gäster hos sig, för att man må tro att de rest utrikes. Många af dem ha den ursäkten att de ej kunnat lemna Paris, äfven om de velat det. De hade således ingenting annat att göra än att stanna qvar här, hållande sig så lugna som möjligt för att hvar och en skulle tro att de flytt och för att de derigenom skulle slippa ifrån att strida mot bröder och vänner i Versailles eller afträda sin egendom på kommunens anfordrar; En mängd lik ha dragits ut ur källare öfver hvilka brinnande hus nedstörtat, och många äro sannolikt qvar i sådana dit det är omöjligt att intränga. På Rue Royale och i dess omedelbara närhet kändes en skarp lukt af förruttnade kroppar, hvilka man antog ligga begrafna under de rykande ruinerna. ILhuru sprutorna varit i verksamhet i sex dagar och nätter, har elden ännu ej blifvit fullkomligt släckt, och förliden afton blefvo jag och en min vän tvingade att arbeta vid pumparne, ehuru han hade sin hustru med sig. Vi försäkrade fåfängt att vi omöjligen kunde lemna damen allena. Auföraren för pressningskåren sade att han gerna skulle taga vård om henne under det vi arbetade, och så snart det blet klart för oss att vi endast behöfde arbeta en kort stund voro vi ej obenägna till att lemna vårt biträde. En trupp fångar, dömda till strängt arbete, kom kort derefter och aflöste oss. En af de invänningar vi gjorde mot att qvarhällas länge vid arbetet var att aftonen var så långt framskriden, och att det efter mörkrets inbrytande hvarken är lätt eller säkert att gå ute på gatorna. Det skall vara intressant att någon gång erfara huru många oskyldiga menniskor, hvilkas enda brott varit nyfikenhet, gått sin död tillmötes under denna rysliga belägring, antingen träffade af kulor eller granater, eller ock skamligt afrättade såsom spioner midtunder pöbelns tjut och hurrarop. En engelsk ädling blef först tagen till fånga af kommunnens män, sedan anträffad bland dem af Versaillisterna och uppställd mot en mur för att skjutas af soldaterna, då en högre officer tillfälligtvis passerade förbi och räddade honom.