lenast betäcka annuiteterna på det lån, som upptagits för deras inköpande, utan dertill gifva öfverskott. Economist vill således, ifall Lowes principer skola följas, beräkna ett öfverskott af 17, 768,728 L. Deremot fordrar tidn. att från de af Lowe beräknade tillgångar skall afdragas en post af ej mindre än 5,880,000 , utgörande enskilte rättsökandes depositioner hos domstolarne, hvilka blifvit öfverlemnade till regeringen. En stor del af dem kommer säkerligen icke att återfordras, men då möjligheten derför dock finnes, bjuder försigtigheten — menar Öconomist — att de likvisstkej tagas i beräkning. Den slutsumma, till. hvilken nämnda finansiella auktoritet kommer, såsom varande siffran för Englands under nämnda år minskade statsskuld, är 11,888,846 och öfverstiger således icke obetydligt den af finansministern angifna. I de engelska nederlagsmagasinen förefunnos nyligen 13,107,700 gallons bränvin, hvilken qvantitet med 4 mill. gall. öfverstiger förrådet under motsvarande tid förldet år, samt 1 mill. gall. franska viner eller nära 12 mill. gall. mera ån under korresponderande period år 1870. Lagret af kaffe på samma magasiner uppgick till 63,773,700 lbs, utgörande 14 mill. lbs mera än sistlidet års förråd. Detta synes häntyda på att England under kriget och de derpå följande oroligheterna i icke ringa mån varit en depotplats dels för Frankrikes annars till Tyskland gående export, dels för annorstädes från anländande importvaror till båda de krigförande länderna. Man har i Tyskland företagit sig att beräkna på hvilketader landets, Tysklands eller Frankrikes, sida den större förlusten skall falla, i händelse ett strängt protektionistiskt tullsystem blir infördt de båda staterna emellan. Tyska tullföreningens årliga export till Frankrike har visserligen i medeltal uppgått till 2661 mill. fr., under det Frankrikes export till Tyskland blott belupit sig till 21434 mill. Men hvad Tyskland senaste åren afsatte på Frankrike utgjordes uteslutande af nödvändighetsvaror eller råämnen för industrien, sålunda: beskap till ett värde af 55 mill, spanmål 48 mill. stenkol 21 mill, ull 12 mill., hudar 12 mill. och trävaror 13 mill. samt återstående delen af utförselns värde materialier för fabriksväsendet. I Frankrikes utförsel till Tyskland ingick deremot siden, snörmakerioch handarbeten för 37 3 mill., korta varor 18. mill. samt ylle och halfyllevafnader 174 mill. Man finner således att i de franska artiklarne ingår ett betydligt större qvantum af menskligt arbete, och äfven ur protektionistisk synpunkt synes derföre upphäfvandet af handelsfördraget bli ofördelaktigt för Frankrike. Det protokoll, som hölls vid mötet i Göteborg d. 17 Maj mellan delegerade från rikets enskilda banker, har nu blifvit till trycket befordradt och offentliggjordt, Sveriges sedelutgifvande privatbanker utgöra till antalet 26 och från 22 af dessa hade ombud infunnit sig. Mötets enda ändamål var, såsom bekant, att förberedande öfverlägga om svaret på en genom finansdepartementet till dessa bankbolag framställd förfrågan, huruvida de ville, när grundlagsbestämmelsen om Riksbankssedlarnes egenskap af mynt i en framtid kan varda upphäfd, afstå ifrån sin rätt att inlösa sina sedlar med Riksbankens, äfven om dessa senare fortfarande under vissa vilkor komma att erkännas såsom lagligt betalningsmedel. De svar som af ombudens pluralitet afgåfvos på frågan äro således icke bindande, men man torde med skäl kunna antaga att bolagsstämmornas röster komma att utfalla i enlighet med de åsigter som detta möte uttalade. Af den mängd förslag till resolutioner, som vid mötet förekom, blefvo följande tvenne omfattade af ett stort flertal — i båda fallen 16 röster emot 6 —: 1:o. De enskilda bankerna böra och kunna oberoede af bestämmelserna i S 72 R. F. invexla vid hufvudkontoren sina banksedlar med mynt enligt banksedelns lydelse, så länge invexlingen af riksbansedlarne med mynt obehindradt fortgår. 2:o Mötet anser att de enskilda bankerna, oberoende af nu gällande oktrojer, ovilkorligen böra och kunna med mynt invexla sina banksedlar så snart guldmyntfot blir antagen såsom enda grund för rikets myntväsende. Slutligen förenade sig delegerade enhälligt om uttalande af den åsigt, att när de enskilda bankerna frånträdde den dem under oktrojtiden tillerkända rättighet att med Riksbankens sedlar inlösa sina sedlar, anspråk å vissa å gränsorter befintliga banker skulle med afseende å dessa orters lifliga beröring med utlandet kunna framställas om inlösen af sedlar med klingande mynt, hvilka ej skulle kunna uppfyllas, derest icke Riksbanken ville tillhandahålla metallisk valuta vid lånekontoren i Göteborg och Malmö.