Göteborgsposten – 7 juni 1871, sida 2

Handelsunderrättelser. Om det vore tillåtet — hvilket vi dock gerna medgifva skulle vara ett fel — att mäta ens menniskoslägtets materiella lycka efter den finansiella ställningen för tillfället, så vore tidehvarfvet i sitt nuvarande skede synnerligen att lyckönska. Sällan har väl mynt, cirkulationsmedel, förefunnits så rikligt som nu, sällan har diskonton haft en sådan tendens ill att sjunka samt fonderna till att stiga, och sällan ha storartade finansoperationer, såväl solida som ihåliga, mött en sådan anklang hos den kapitalegande allmänheten som nu. Vi nämnde i vår föregående veckoberättelse att valutan i Englands bank då hunnit till sin största någonsin upphunna ståndpunkt. Denna punkt har den emellertid nu med ytterligare nära 300,000 Å öfverstigit och uppgår således till 24,844,396 Å. Reserven har ökats i samma proportion. Med hänseende till fondernas kurs behöfva vi endast hänvisa till dem, hvilka vi vanligen pläga anföra såsom exempel: de svenska på Londons börs noterade 5 2, af 1868 och de på de tyska börserna så mycket gouterade 5 2 at 1866. De förras kurs kan anses befinna sig mellan 102 och 103, och de senares stå öfver 98. De solida fondpapperen börja snart att ej räcka till, hvarför spekulationen nästan tvingas att kasta sig på mindre solida sådana. Bankanläggningsfebern, den vanliga utvägen för en öfvermättad penningmarknad att skaffa sig luft, fortfar i Tyskland, hvarest smittan synes hafva sträckt sig äfven till de solidaste instituter, preussiska och darmstadterbanken t. ex., hvilka skynda sig att anlägga filialer. Och sjelfva Turkiet har, begagnande sig af den allmänna prosperiteten, lyckats uppnegotiera ett lån på 6 mill. — på hårda vilkor visserligen, 6 7 ränta och emissionskurs 68 26, men fördelaktigt likväl när man erinrar sig att det enda hypotek landet kunnat sätta var den till sin fortvaro mer än tvifvelaktiga tributen från khediven af Egypten. Skola emellertid dessa förhållanden fortfara? Skall icke snarare ett omslag häri ske? — derom kan ej något svar gifvas förr än de politiska och ekonomiska förhållandena i Frankrike hunnit sätta sig. I Englands underhus ha under den senaste parlamentssessionen åtskilliga stämmor höjt tig, hvilka påyrkat att landet borde begagna sig af fredens och välståndets dagar för att i snabbare fart afbetala sin statsskuld, än hvad hittills skett. Detta gaf skattkammarkanslern Lowe anledning till att på underhusets bord framlägga en tablå, ur hvilken framgår att minskningen verkligen varit större än man vanligen antager. D. 1 April 1868 belöpte statsskulden sig till 806,572,883 Å, d. 1 April d. å. till 796,104,155; således en reduktion på 10,468,728 Å under loppet af trenne år. sEconomist, som återgifver denna tablå, gör vid densamma några anmärkningar, hvilka dock äro egnade att framställa förhållandet i ännu fördelaktigare dager. Siffrorna å minskningen skulle nemligen hafva argifvit ett högre belopp, såvidt icke inköpet för statens räkning af de privata telegraflinierna (för ett pris af 7,300,000 Å) å andra sidan ökat skulden. Men dessa nytillkomna passiva motsvaras tydligtvis af fullgoda aktiva, liggande i den förvärfvade egendemen, och detta så mycket mer som intraderna af dessa statens telegrafer icke al