Göteborgsposten – 6 juni 1871, sida 1

Brudgummen infann sig i huset än under en, än under en annan förevänning. Hon uppläste för honom brefven från sina qvinnliga vänner och antog ett så förbindligt ansigtsuttryck hon kunde, särdeles inför andra. Men emellanåt hade hon utbrott af hemlig sorg och han plågades alltjemt af den grymmaste oro. Så fortfor det till aftonen före bröllopsdagen ; då började han andas mera fritt. Intet bref hade kommit från Förenta Staterna och dagen derpå skulle bröllopet sörsiggå. Att något bref skulle komma den dagen var ej troligt, och äfven om ett sådant skulle komma hade han nu en förevänning för att på morgonen låta Lally hålla sig i boredskap. Klockan ett skulle han resa söderut med sin brud. Han lemnade villan för att kläda sig till middagen. Under denna tid kom Jael Dence. Huspigan knackade på Graces dörr — hon höll på att kläda sig — och sade henne att Jael önskade se henne. Grace blef helt öfverraskad och mycket brydd. Det föll henne genast in att denna Henry Littles trogna och beständiga älskarinna kommit för att triumfera öfver sin öfverlägsenhet; hon sjelf hade en gång önskat detta möte ; men nu kunde det endast vara förödmjukande för henne. Blotta tanken på att denna unga qvinna var i hennes närhet gjorde henne helt darrande; men hon tvingade sig att synas lugn och svarade: — Säg henne att jag ej kan mottaga någon i dag. Huspigan gick med detta besked tillbaka ner för trapporna.