af hvad slag som helst måtte återupprättas De djerfvaste tillstå sjelfva, att de äro legiti mister; de, som äro hugade för att tempori sera, vilja göra en orlöansk prins till stats chef utan konunganamn, utan tvifvel i der förboppning att öfvergången titl konungadöme då skulle vara säker och lätt. Hade icke Paris gjort uppror, så skulle Frankrikes lynne vid denna tid vara lugnare och den politiska stämningen mera liberal. Ännu i Mars månad inträffade en förändring, så snart som fred ingicks, och folket började att göra sig den frågan, huruvida församlingen verkligen representerade Frankrike. Tvenne månaders lugn skulle sannolikt ha gjort valmännen moderata, och en ny konstituerande församling skulle då blifvit med säkerhet sammansatt af helt annat material, än det som skickades till Bordeaux för att befria Frankrike från det nationala försvarsutskottet. Men denna utväg finnes måhända icke mera nu. Då valen af de 140 vakanserna inom församlingen komma att snart anställas, skall man för öfrigt få erfara, huru det verkligen förhåller sig med stämningen. Underrättelser, som vi i går mottogo med de nyaste tidningar, antyda, att kompletteringsvalen skola komma att öka den monarkiska majoriteten. Man tror icke ens, att Paris nu kan utkämpa en strid för demokratien. Liberalismen har alltför mycket besudlats genom en mer eller mindre godvillig förening med kommunismen och de densamma åttöljande sasorna, för att det parti, som bildade oppositionen under kejsardömet och var Trochus och Favres förnämsta stöd, skulle kunna inneha en stark ställning vid valurnorna. Hvad angår de framskridna demokraterna, så äro de döda eller fångar eller hålla sig sorgfälligt gömda; de skola föga bry sig om valen, hvilka de endast skola betrakta såsom de inre förvecklingarne i en klass, som de hata och med hvilken de ej ha någonting att göra. Man kan dock tänka sig, att de röda skola i sin närvarande stämning heldre rösta för en legitimist, än för vännerna af en moderat republik. Om derför nya val genast hållas, så kan det hända, att församlingens nuvarande majoritet skall erhålla en förstärkning och kunna anse sig representera den nationala solkviljan. Hvad skall då följa? Kan man vara säker på, att Thiers skall då stå fast vid den moderata republiken? Eller är det icke en möjlighet, att han i stället ger vika för stämningen i Versailles och landets allmänna mening samt återvänder a ses premters amours? Det hvimlar emellertid med rykten. Om republiken faller, hvad då? Skall herrskaren komma från Chiselhurst, eller Twickenham eller Frohsdorf? Den förste är, efter hvad det vill synas, för ögonblicket utom fråga. I dynastirotationen kan Napoleon IV:s tur komma någon dag, men inom mindre än 12 månader efter Sedan är det omöjligt. Det talas om grefven af Chambord, som skall ha ingått fusion med orlåanisterna, men ett sådant val skulle invebära svårigheter både hemma och ute, fientlighet mot Italien och det nya huset i Spanien, ty, om icke grefvens karakter är vanställd i berättelserna, så är han icke mannen, som vill lemna de högsta principer, i hvilka han från sin barndom blifvit uppfostrad. Hans restauration skulle betyda legitimationens seger i hela dess omfattning. Visserligen bör man kunna antaga, att ligitimisterna skulle nu uppriktigt arbeta för skapandet af en konstitution; men deras och deras konungs traditioner stå i för nära samband med den kongl. och presterliga suprematien, för att deras välde skulle vara utan starkt inflytande på den franska politiken. Ett annat rykte är det, som redan för längre tid sedan angafs vara hr Thiers älsklingstanke, neml. konungens af Belgien val till Frankrikes konung. Han är en dotterson till Ludvig Filip och således af till en del fransk härkomst. På detta sätt skulle Belgien kunna, åtminstene större delen deraf, komma till Frankrike och ett af framtidens ödesdigraste problemer bli löst. Patrie tillråder, att alla politiska intriger må s. n. öfvergifvas och att alla ansträngningar skola riktas på att rädda landet. — Lo Temps säger, att återställandet at lag och frihet önskas af det stora flertalet at Paris befolkning. — Opinion Nationale och Le Bien Publiec förklara republiken vara den enda regeringsformen, som kan öfvervinna de närvarande svårigheterna och organisera Franrikes framtida förhållanden. Det förra bladet hänsyftar på intrigerna mot Thiers och säger, att hans återkallande skulle under närvarande förhållanden vara liktydigt med en revolution. — La Politique ogillar hvarje tanke på en monarkisk restauration, hvilken var en af de förnämsta orsakerna till det senaste upproret. — Siccle är säker om, att Thiers skall utveckla samma kraft emot hvarje bonapartisk konspiration som han visat emot de röda republikanerna. Den enda lagliga regeringen, och den för hvilken armen stred, är republiken. — Figaro förordar en monarkisk restauration. Avenir Nationale bevisar vigten af att