Göteborgsposten – 3 juni 1871, sida 3

något annat ställe, Jag önskar att pappa och ni ville visa er kärlek genom att begrafva mig i stället. Dessa ord och den häftighet hvarmed de uttalades sänkte Coventry ögonblickligen på knä, Han lofvade henne med krypande undergifvenhet att hon skulle få sin vilja fram i dotta fall som i alla andra. Han sökto blidka henne och hen förlät honom, men på ett sådant sätt att han insåg att hon skulle ögonblickligen bryta ut igen, ifall minsta försök gjordes att rubba hennes beslut. Grace öfverlade med mr Carden om saken och denna samma afton bad den senare Coventry lemna villan så snart han kunde, ty han och hans dotter måste vara der en vecka före bröllopet och dit inbjuda några slägtingar som det låg i hans intresse att behandla med vördnad. — Ni kan väl låta mig få behålla en liten vrå i husset, sade Coventry i sin mest inställsamma ton. Jag kan ej uthärda att lemna det kära Woodbine. — Naturligtvis kan ni stanna der tills vi komma; men vi kunna ej ha bruden och brudgummen under samma tak. Ni inser nog att det ej vore passande. Saken stod ej att hjelpa. Coventry var i högsta grad orolig för hvad som skulle kunna hända under de få dagar då mr Carden, Grace och ett hushåll öfver hvilket han ej egde någon kontroll skulle bebo huset och mottaga postbäraren, hvars ansigte utvisade att han var omutlig. Han stannade till sista ögonblicket, uppsnappede ett kort bref från Little, hvari denne sade att han mycket snart skulle vara i Newyork på väg till England, och vä