Göteborgsposten – 2 juni 1871, sida 3

(ieneral Jaroslav Dombrovski. Denne man, hvars bemödanden att hälla kommunens armå till dess skyldigheter synas ha räckt längre än armsen sjelf — såvida man får tro en korrespondent till Daily News som hade den äran att skrifva vid generalens armbåge? — har genom börd och uppfostran varit mycket mera berättigad till en generalsanställning än de andra äfventyrarne, med hvilka han på sista tiden varit associerad. Han var född af god tamilj i Polen, och sedan han af kejsaren fått plats såsom kadett vid en krigsskola åtnjöt han undervisning för att erhålla anställning vid militärakademien i S:t Petersburg. Det var ingenting ovanligt i hans karrier, som var lyckligare än mängdens, förrän år 1862, då han såsom stabsofficer i Warschau blef fästad vid den hemliga polska komite, som förberedde det sista upproret i Polen. Dombrowski var derefter ifrigt verksam för att förbereda uppror i provinserna, särskildt i de ryska provinserna som gränsade intill Polen. Men detta svåra företag måste utföras genom penningebidrag från flyktingar i London, och det var sannolikt genom några spioner, hvilka der för ryska regeringeus räkning hade sin verksambet, som hans andel i komplotten blef förrådd. Arresterad och fortfarande innehafvande sin anställning i ryska armeen, blef han naturligtvis ställd för krigsrätt och dömd till döden. Kejsaren var vid den tiden starkt böjd för mildhet, och sedan Dombrowski blifvit utförd till afrättsplatsen och ställd framför de soldater som skulle göra ett slut på hans intriger, blef hans afrättning plötsligt uppskjuten, och hans dom förvandlades sedermera till tjugo års landsflykt i Siberien. Är 1865 undkom han från detta land och tillryggalade väsen enom Ryssland till fots samt kom slutligen till Pais för att der spela rollen af polsk martyr. Denna roll tycktes ej ba varit inkomstbringande, ty år 1868 stod han inför assisdomstolen i Paris, anklagad för att ha spridt i rörelsen förfalskade ryska banknoter. Domrarne ville ej anse denna hans metod att plundra sin nations fiender vara ursäktlig utan dömde honom till ew års fangelse, hvarefter han fick tillsägelse af polisen att lemna Frankrike. Han ätervände ej heller till den stora medelpunkten för ringirrande patrioter och republikaner förrän sista temberrerolutionen ännu en gång släppte honom tram på de politiska händelsernas skådeplats. Gambetta, som då var vid makten i Paris, gaf honom enast uppdrag att organisera en polsk legion i Lyon; men han var antingen i verkligheten obenägen att alresa eller kom af annan anledning att dröja för jänge qvar i hufvudstaden, hvarest preussarne snart inspärrade honom och hvarest han sedan alltjemt varit qvar, afvaktande de händelser, hvilka för några 10 veckor tyckas ha lämpat sig efter hans smak. ATTENTION IOSNERIKE DISASTER SES TAKAITAS TI —