Göteborgsposten – 2 juni 1871, sida 3

Pariserkommunens framstående mån. Den bekante franske skriftställaren Alphonse Daudet oflentliggör i sin Soir några teckningar öfver de förnämsta medlemmarne af kommunen i Paris, sådana de brukade uppträda på Caf de Madrid, innan den nyss kufvade revolu:ionen förlänade cCom euro. rykthanHe. Vetta svg — sager hr Dandet — var högqvarteret för den franska hufvudstadens litterära och artistiska vagabonder. Utkomnandet af en ny tidning eller novell, öppnandet af en zalon, en tvist mellan ett par poeter, en petit duel på ön S:t Ouen avec essussion de piquette — sådana voro ställets stora tilldragelser. vad politiken beträffar, talade man föga derom, ehuru kommunens celebriteter voro bland de trägnaste kunderna på kafctt; men dessa unga män liknade allt annat ön diktatorer, och de tycktes sjelfva ej bysa någon ärelystvad i den riktningen. Valles glammade och skrattade, der han satt och smuttade på sin abeinth samt spejade efter typer för sin bok Les Retractairesk. Han hade talang, men hans sinne saknade spänstighet och imagina ion, och hans ordförråd var mycket begränsadt: orden fana. trasor och bajonetter förekomma i hvarje ögonblick för att gifva en falsk glans åt hans fraser. På samma gång hade han stor individualitet i stilen, en viss glädtig djerfhet, en alldeles egendomlig qvickhet och temligen god kännedom om litteratur. Han bade det bittra skratt och den elaka blick, som äro egendomliga för män hvilkas barndom varit olycklig, hvilka hata menniskoslagtet endast af den anledning att då de voro små måste de bära kläder som sågo löjliga ut, förfärdigade af deras fäders gamla rockar. Nast intill Valles satt vanligen målaren Courbet, Åen veritabel bonde, uppblåst af högfärd och öl. Vermorel, en lång, mager ung man med glasögon, gick omkring och utdelade exemplar af sin första bok. Paschal Groussot, ven väl friserad dandy med den beklagliga skrifoch konversationsförmåga soms kallas talang., författade noveller, chroniques och vetenskapliga uppsatser för Figaro och stratvade framför allt efter af att göra buller af sig här i verlden. Vidare kunde man midt i en grupp af beundrare se Delescluze, demokratiens Uadjix, nyss återkommen från Cayenne. Ömtälig och nervös som en arabisk häst, påminte han mig nycket med sina feberaktigt häftiga åtbörder, sina fanatiska blå ögon framglänsande under hvita ögonlock, om en chef under Abd-el-Kader, som jag kände i ÄAlgier. Slutligen, sedan Rochefort börjat utgifvandet af Marseillaise, blef katet öfversvämmadt al en massa studenter, improviserade journalister och republikanska pedanter, som buro S:t Justs-halsdukar och Robespierre-västar. Sådane äro de personer, säger hr Daudet slutligen, som under de sista månaderna försökt taga ledningen af Frankrikes öden om händer.