Göteborgsposten – 2 juni 1871, sida 2

7 52 Fö55 F— 1 rad, som icke har en af Thiers undertecknad passersedel. Bland fångarne i Versailles befinner sig äfven Mågy, densamme som mördade en polisagent och sedan derför firade riktiga triumser hos kommunisterna. Han var under upproret chef för en legion. Moniteur Universel skrifvor med anledning af mordbrandsanläggningarne i Tuilerierna och Louvren: Under det verldens värsta afskum, eländiga skurkar, hvilka likväl sysselsatt sig med tankens idrotter, sådana män som Pyat, Courbet och Valles, gåfvo befallning om att ödelägga Louvren och Nationalbiblioteket, alla biblioteker och museer i Paris, och under det att de lågor, som på deras befallning antändts, vältrade sig såsom en ström utöfver denna yta, hvilken är så ringa till omfånget, men likväl utan sin like på jorden genom de litterära rikedomar och konstskatter, som här äro samlade, rusade soldaterna fram för att hejda den oersättliga förödelsen. De voro utmattade af ansträngringarne under hela dagars och nätters ihållande strider, och de voro för första gången på tvenne dygn just i begrepp med att njuta ett ögonblicks hvila, då de eldgnistor, som flögo upp nära deras lägerplats, underrättade dem om, att det diaboliska verk, som Kommunens tidningar förkunnat, höll på att utföras. Kommunen öfverlemnade Paris åt lågorna samt började med Tuilerierna och Louvren. Dessa soldater hade visserligen icke erhål!t den undervisning, som blifvit de halft studerade röfvare till del, hvilka vildt rasade i Kommunen; endast några af dem hade genomvandrat Louvreus gallerier och uppfängat en glimt af dessa herrliga konstverk. Men man sade til dem, att Frankrikes skönaste egendom, hvilken lika mycket tillhörde den fattige som den rike, invigts åt säker förstörelse af några nidingar, att lågorna redan börjat nå from till dem, och de skyndade då bort för att rädda detta smycke åt fäderneslandet, denna skatt åt hela menskligheten, från de vilua barbarernas brardfackla. Historien skall säga, hvad arm6en gjort för att rädda Paris. Om det ännu finnes qvar ett enda af de monument, som fjorton århundrauens civilisation upprest vid Seinens stränder, om icke alla böckerna i Louvrens bibliotek äro borta, om icke hela Paris gått under i en katastrof, förfärligare än den, som utplånade Jerusalem och Babylon ur verlden, så bar Frankrike att derför tacka sin armes sjeliuppoffring. Det har armån, endast och alle ast att tacka för, att Paris ännu existerar; låtom oss nu a vår sida göra vårt yttersta för, att stadens räddning blir en lycka för hela Frankrike. Nilitärmyndigheterna äro nu i Paris sysselsatta med att atväpna hufvudstadens invevånare samt företaga husvisitationer och häktningar, utan att stöta på något motstånd. Befolkningen visar vid alla tillfällen sin belåtonhet öfver att vara befriad från Kommunens ok. Bland de såsom gisslan af kommunisterna skjutna är äfven den schweiziske bankiren Jecker, hvilken som bekant var den medelbara anledningen till det för andra franska kejsardömet så olycksdigra mexikanska kriget. Det Hugoska revolutionsbladet Rappels hela redaktion blef gripen i — Opera Comique. Delecluzes syster har häktats i Villersle-Bel och förts till Versailles. Hennes arreetering är en händelse af betydenhet, deriör att man hos henne funnit högst vigtiga pappor, hvilka kasta ljus öfver det allmänna uppror, som skulle utbryta inom de olika departementen och följa på rörelsen i Paris. På grund af dessa aktstycken skall en hel mängd häktnigar företagas i departementen, Blanqui har förts till Versailles, der han ekall konfronteras med Assi. Från Versailles telegraferades i Tisdaga: Gentemot det monarkiska partiets dåraktiga ilver efter att vilja ä Assi och hans kamrater fällda, söker ransaknings-domstolen tvärtom att leda i bevis, det Assi, hvilken i väsendtlig mån kan anses för upphofsman till revolutionen d. 18 Mars, härvid handlat likasom förut i imperialisternas sold. Nationalförsamlingen har uttalat sin tacksägelao til släckningsmanskapen, hvilka gjort slut på mordbrandsanläggningarne i Paris. Förslag har väckts inom församlingen om upprättandet af minnesmärken öfver på de såsom gisslan af kommunisterna tagna och sede mera mördade pe sonerna. Herug d Auulffret-Pasquier erinrade vid sammantradet d. 20 om, att nationalföorsamlingen icke var su Italig; det orftordrades yttorligaro 141 kompletteringsval. Det är nodvmdigt, sade han, att församlingen uttryckligen förklarar sig emot de doktriner, hvilka voro orsaken till händelserna i Paris, och att tullständig endrägt råder mellan folkrepresentationen och den framstående man, som så väl förstått att begagna a na fulimakter. — Inrikesministern Picard svarade, att regeringen skall, sedan de materiella svårigheterna försvunnit, snarast möjligt till afgörande framlägga frågan om nya val till nationalförsamlingen. Trochu begärde vid detta sammanträde, att församlingenj skulle taga under behandling det väckta föreslaget om medlemmarnos af den nationala försvarsregeringen försättande i anklageleetillstånd. Hufvuddebatten vid sammanträdet vände sig likväl omkring frågan om Metz kapitulering. General Changarnier, hvilken som bekant hade ett beföl i Metz, erinrade om de händelser, som föregingo armns återtåg till Metz; han tillvitade den dåvarande öfverbesälhatvaren obeslutsamhet och sidspillan, hvarigeaom det blef möjligt för tyskarne att fallständigt innesluta Metz, Men hungersnöden allena satte armån ur stånd att göra något motstånd. Han (Changarnier) afsändes enl. krigsrådets beslut d. 24 Oktober såsom parlamentär, för att begära fritt aftåg för armån till Algier. Prins Friedrich Carl erbjöd efter tillsägelse från Versailles, att en bataljon AN 75555772m A 1.