Göteborgsposten – 2 juni 1871, sida 2

Från Utlandet. Vi meddelade i går efter Indep. belge den upplysningen, att man hos Dombrowski tunnit vigtiga papper, hvilka angåtvo honom ha stått i rära förbindelse med Intornationala Arbetareföreningen, gemenliga IInternationale kallad. Det är således en faktisk sanniog, att denna förening haft den högsta ledningen af det kommumstiska upprorets i Paris såväl mulitära som civila del. Drygt blir det ansvar, hvaraf hon således kommer att drabbas inför en efterverld. Men man må icke tro, att föreningens sträfvanden varit inskränkta till Paris allena; de slingra sig i tusentals förgreniogar genom de flesta sabriksidkande länder, och det är en lycka i olyckan, att dessa ohyggliga pariserkonvulsioner nu öppnat verldens ögon och tvinga de tänkande hos hvarje folk, att egna ett uppmärksamt öga åt de sociala förhållandena, åt massornas anspråk och behos. Frankrike undergår i detta tall sitt gamla vanliga öde att vara den, eom lider för det öfriga Europa. Likeom det under sin första stora revolution för alltid gaf dödsstöten åt bördens privilegier och skakade det verldsliga prestadömet, så har det nu riktat ett kraltigt hugg ät börsens privilegier och på nytt skakat prestväldet, kanske så att härigenom en katolsk reformation skall snabbare, än annars kunnat ske, genomföras ijäfven de romerska länderna. Sålunda välsignar försynen, på samma gång den risar, och ur sjelfva brottets blodpöl spirar det godas frukter upp, liksom ville Han den allstarke deruppe dermed visa det ondas oförmåga och dess vanmakt. Det skall också, på grund af fasorna i Paris, bli nödvändigt för folken att hvart i sin stad påskynda det 6. k. proletariatets emancipation på den enda väg som är den naturhga, den organiska, neml. genom massans upplysning, genom det borgerliga samfundets regelmessiga utveckling, så att dess frihet tillstadjer afven arbetaren att bli sjelfegande. På någon annan väg kan