Göteborgsposten – 2 juni 1871, sida 1

— Tysta alla onda tungor, sado mr Carden. Kom tillbaka till Hillaborough såsom hustru. Jag uppgaf en gång den jag valt för din skull. Låt mig nu få min vilja fram. Jag her blifvit rörd af denne ungo mans tillgifronhet; han har inbjudit mig att bo hos honom sedan ni blifvit gifta. Hvilken annan ung man skulle visa mig denna uppmärksamhet? — Har han gjort dot? sade Graoo. Jag skall försöka att belöna honom sör det och derföre att han talat väl om en person som ej kunde försvara sig. Men gif mig blott litet tid. Mr Carden upprepade dessa ord för mr Coventry och sade honom att han endast skulle behöfva vänta ytterligare en månad. Coventry hörde detta med stor hänförelse, mon började snart åter känna sig orolig. Sakerna stodo nu på den punkten att Little lika väl kunde komma före bröllopsdagen. Kanhända himlen hade detta straff i beredskap åt Coveutry! Little skref nu från Chicago att allt gick bra och han trodde att det skulle sluta med att han finge sälja sin uppfinning för 50,000 pund. Detta bref var mycket kortare än något af de andra, hvilket bevisade att brefskrifvaren hade för afsigt att snart komma efter. Coventry började nästan gifva akt på solens lopp. Då det var morgon, önskade han att det skulle vara afton, och då det var afton önskade han att det skulle vara morgon. Slutligen blef bröllopsdagen bestämd. Men kort of