Göteborgsposten – 1 juni 1871, sida 2

deltagarne i i tärden i in i den rätta retåmningen-Pingstdagen, hänoryckningens dag!, är inne, nu är den stora frågan hvart man jelf den dagen skall -rycka hän med sitt ampla jag, ty ut måsts man, det är lika solklart som dagen, hvars strålande anlete liknar en kärleksdrucken ynglings, när han företa gången fått höra det ljufva ja-ordet från den dyrkadeg läppar. Vi ha beslutat oss för att uppsöka ekarpskyttarne i Borås och sluta oss derföre i den arla, herrliga morgonstunden till den folkström, som går österut till bangården, under det att on annan väller i riktning mot vester åt Skeppsbron och består af goteborgare, hvilka ge sig Necken i våld på att idag göra en visit å Trollhättan, Att on vacker morgon, ianan solhettan gjort kupgerna lika glodheta som blykamrarno i Venedig, ila framåt genom nejder, som det ena ögonblicket erbjuder leende, skogomkransade sjöar, grönskande ängar och ståtliga herresäten, det andra nakna, tufuppfyllda slätter, har sitt oändliga behag; man hinner ej ledsna vid för mycket grönt eller för mycket blått, ej heller att nedtryckas af ljunghedarnes melankoliska enahanda. Det är en bild af litvet, der öfverflöd och brist, ljus och skuggor, vexla lika fort som landskapet i kupefönstrets camera. Ej en vindkåre krusar Aspens klara spegel, i hvilken den ljusgröna ungdomen, spädbjörkarne, spegla sina nyutslagna kronor, under det att barrskogen hög och allvarsam bildar en ram kring den leende taflan. Hvilka herrliga färgskiftaingar erbjuda icke de-sa rika trädgrupper i morgonsolens kraftiga belysning, med den klaraste, genomskivligaste luft och en oändlig variation af grönt i gröt, hundradetals motiver för en Berghs, Wahlbergs eller Billings pensel! Tåget brusar framåt, Jonsered, Hulan, Almekärr och Aspenäs skymta förbi våra tjusta blickar. Alingsås ser leende, men något folktom ut. Man eofver lugnt på sitt öra, i ljuft medvetande af att sedan några timmar ett trofast brödraförbund vakar öfver stadens m nnen och deltager i dess förhoppningar. Vid Herrljunga inväntar en trupp skarpskyttar tåget. Det är medlemmar at Wenersborgsoch Uddevallakårerna, hurtiga och glada ungdomår älven de. Efier en stunds fart genom en steril och ödslig natur, ser man vid skogabrynet flera rader hvita tält glimma i solskenet. Det är Eltsborgs regementes exercisplats, Fristad hed, en angenäm sommarfristad för fosterlandets tappra söner, boväringsgossarno inberäknade. Vid Sparsör lemna skarpskyttarne oss för att marschera fram till sina ett stycke derifrån väntande kamrater. Vi förbigå ankomsten till Borås och vistandet derstädes under loppet aftörmiddagens återstående timmar, stunder af enskild artighet och gästvänskap, o örgätliga, men liggande utom offenilighetens område. Etter en glad middag inom en krets af goda och vänliga menniskor, befinna vi oss, dragna af raska springare på väg genom det vackraste landskap, under så angenäma förhållanden att intet landsvägsdam törmår störa deras behag. Målet för lustresan är egendomen Holmen, der, som våra spioner inberättat, skarpskyttarne gjort halt för att hvila och intaga middag före det högtidliga intåget i det något öfver 1 mil derifrån belägna Borås. Här påträffades de också ganska rikt gt, i pittoreska grupper lägrade omkring ärtgrytorna och renslarnes proviantförråd. Der nere i lunden sorlar en bäck fram bland tulvorna, en välkommen anledning för åtskilliga unga krigare att innan måltiden upptriska en dammättad lekamen med en genomgående tvagning. Åtekilliga putslustiga episoder härvid voro roliga att åse, men svåra att beskrifva. För öfrigt idel glada ansigton, knappast någonstädes spår af trötthet, oaktadt en ansträngande marsch öfver berg och backar, genom dälder och snår, en sträcka om vid pass 5 fjerdingsväg. Allmänt och enbälligt berömmes det herrliga natursceneri, som de genomtågade nejderna på sina ställen erbjudit. En berest skarpskytt försäkrar, att han knappast i Schweiz sett något vackrare, och vi tro honom, ty vi känna sedan gammalt, hvilken utomordentligt vacker natur som döljer sig bakom de skogkrönta höjder, hvilka sluta sig likt en hedersvakt kring det täcka Borås, vid hvars utkanter emånätta villor titta fram bland löfträdsdungarne. Det slås till uppbrott i lägret och vi okynda förut till staden för att bli ögonvittne till det högtidliga intåget. Vid 6:tiden hördes trumhvirflar och musik från Söderport. Den gata, som derifrån leder fram till Stora torget är upppsylld af åskådare; alla trappor, alla fönster äro besatta med manliga och qvinliga åskådare. Ett ofantligt dammoln stiger upp vid horisonten, ur den grå stoftskyn framblixtra bajonetter och vaja brokiga fanor. Musikens toner bli allt starkare, en förtrupp af hundradetals åskådare, som följdt med från Holmen, stormar fram uppåt gatan och nu höres mot stenläggningen det taktmessiga dånet af klackar, af klackar, af klackar, af klackar, af klackar tillkännagifvande att trupperna nu satt sina fötter på stadens grund. Vi göra helt om och galoppera — på apostlahästarne förstås — fram till torget och taga plats på ötversta trappsteget till obelisken, bvarifrån man har den förträfkligaste utsigt öfver torget och angränsande gator, hvilka hvimla af menKR meii.. q Å