T. Ur dagens krönika. I Pingsten. Redan på Pingstaftonen röjer sig i staden en viss orolig brådska, någonting olikt det vanliga, som antyder, att holgdagarne, d. ä. fridagarne, stå för dörren. Tvättmadamer komma kånkande med ett skydrag af rena stärkkjolar, med pyramider at nystrukna herrlinnen (oh, hvilket superfint ord, enkom inflickadt tör våra Filipstadsläsarinnors räkning !), der kilar en skomakarepys med händerna tulla af glänsande skodon och der en nätt husjungtru, torsigligt bärande fruns och mamsellernas nya vårbauar; en rask busdräng skjuter framför sig en dragkärra fullastad med buteljer i mystiskt retande omhöjen: vinkällaren måste kompletteras, ty giosshandlaren ger Pingstdagen stor middag på sin villa I butikerna har man sullt upp att göra; handskar, ressiltar, plaids och latta sommarbattar ha en atrykande atgång, hir C. E. Holmstedt C:o sälja dussin etter dussin af de moderna, billiga turistumbrellorna, de der med lika stor fördel kunna begagnas som käpp, solskärm eller regnparaply och i tobaksbodarne försvinna cigarrbundtarne som smör smälter för solen under det att istället sedelbundtarne i kassan växa till små pyramider. Solen går blodröd ner bakom Ramberget, hvars konturer af