Göteborgsposten – 26 maj 1871, sida 2

Tuilerierna konungens och den kgl, samiljens hufvudresidens. Efter 1830 års revolution, då folket åter angrep Tuilerierna och (d. 29 Juli) stormade dem, valde Ludvig Filip detta slott till sitt residens och bebodde det ända till d. 24 Febr. 1848, då slottet återigen intogs af folket och konungen fördrets derifrån. Ett dekret från provisoriska regeringen af d. 26 Febr. 1848, hvilket likväl icke blet at I fördt, förordnade, att Tuilerierna hädanefter ! skulle vara ett borgerligt invalidhus ospice des invalides civals). Napoleon III hade der under sin kejsartid sitt residens. Den vackra, vesterifrån till slottet stötande trädgården anlades af Lenötre, men har sedan dess mycket ändrats. Af dessa slott äro Tuilerierna alldeles förstörda. Ä ven Louvren är illa åtgånget, ehuru man ännu hyser något hopp om att kunna rädda dess oskattbara gallerier. Tyvärr stanna de eländiga icke härvid, utan synas vara i färd med andra förstörolseverk. Detta vittnar bäst om, att det ej är fransmän, som båller luntan till svafveltrådarne i den franska hufvudstaden, utan vandaliska våldsverkare från alla verldens länder, Europas zigenarbyke, såsom Lemoinne kallade dem, med hvilka en och annan uppskrufvad, halfgalen fransk fantast förenat sig. Ett enda rop af harm och förbittring ljuder i denna stund från Europa, som har sin stora del i dessa skatter, hvilka fianas samlade i Paris och äro den menskliga kulturens blomma, frukten af hvad menniskoslägtet skönast tänkt och snillrikast utfört under sin vandring på jorden. Frankrike sjellt höljer sitt ansigte i blygselns dok. —A —