Göteborgsposten – 26 maj 1871, sida 2

Vi hade en långsam resa, ej precist stormig men fördröjd gevom ogynnsam vivd. I ställot för tjugo dagar, såsom utlofvadt var, voro vi ec veckor till sjös, oron, hotelserna och allt annat som jag fått utstå olstrade en feber hos mig och jag har ingen erinran af huru jag lemnade fartyget. Då jag återkom till medvotande befann jag mig i ett hus nära Boston hvilket tillhörde den omtalte gamle gentlemannon. Han och hons niecor vårdade mig, och nu mår jag lika bra som någonsin, ehuru jag är något Brag. Mr Ironside, gå är hang namn, har varit min goda samaritan. Ålekade Grace, bed för honom hvarje afton! Han har någon erfarenhet rörande patonter, och innan jag tillfölje af tebern förlorade medvetandet, hade han och jag mer än ett samtal rörande den saken. Nu gör han upp en operationsplan för mig, enligt hvilken jag kommer att få resa flera hundra mil i detta vidsträckta land. Men han och hans niccer vilja ej låta mig resa förrän jag fått litet mera krafter. Det har åtgått två dagar för mig för att skrifva detta ; men jag är myckot nöjd och förhoppningsfull ooh ångrar ej hvad jag gjort. Jag är säker om att det var det rättaste för oes båda. Helsa den gode doktorn och säg honom att jag nu öfvervunnit mina svåraste bekymmer. Bolt måste nu kämpa ensam mot föreningarno, Jag vet ott Baine ej bedrager mig på en shilling, utan att min andel i vinsten skall vara orubbsd då jag kommer hem; derföre skrifver jag ej till honom. Det är endast till or jag ekrifver; ni är allt för mig här i verlden: jag 2 An