Göteborgsposten – 24 maj 1871, sida 2

draga har, som man vet, i våra dagar utvecklats i en oerhörd grad. Kaffebönor af bränd lera figurera som äkta Mocca, gulockra gäller för prima engelsk Senap, eländigt Juktvatten för Double Hau de Cologne, krusbärsvin för Champagne Rosderer och Åäkta Havanna gör man af snart sagdt, hvad som helst. Oförsyntheten går ru ända derhän, att ordentliga firmor etablera sig och kringsända cirkulärer, hvari de till Åhugade spekulanter utbjuda sina förfalskade fabrikater. Ett af de fräckaste tilltag i denna väg har nyligen blifvit afslöjadt. En aktad fröhandelsfirma i London vid namn Carter (C:o har nemligen offentliggjort ett densamma tillsändt circulär at följande lydelse: Admiralitäts-Strasse I, Hamburg. D. 16 November 1870. Jag tillåter mig härmed erbjuda Eder 300 ctr Sand, enligt medföljande prof, att blanda i klöfverfrö och till det billiga priset af 10 sh. 6 d. (c:a I rdr 32 öre sv.) för den ofärgade och 14 sh. 6 d. (c:a 12 rdr 88 öre) för den färgade, allt pr centner, jemte säck, fritt ombord härstädes samt pr kassa mot konnossement. Jag omsätter betydligt af denna sand på England och då jag antager att äfven Ni kan begagna er deraf, skall det vara mig angenämt att få afvakta Eder benägna order. Sanden kan expedieras c:a 4 å 5 veckor efter reqvisitionens ingående. Ni kan räkna på min fullkomliga diskretion. Emotseende Edert ärade svar tecknar o. s. v. W:m Hirschmann. En bekant kemiker prof. Nobbe bar på kemiska experimental-laboratoriet vid landtbruksakademien i Tharand undersökt varan och om densamma afgitvit et intyg af följande lydelse: Genom en lycklig slump ha vi kommit i besittning af ett prof på firman W:m Hirschmanns klöfverfrösand och då vi lyckligtvis ej behöfva begagna oss af firmans diskretion få vi derom yttra följande: Den konsttärdighet hvarmed detta surrogat till att blanda i -klöfverfrö är beredt, förtjenar allt erkännande. Den ofärgade sanden, som säljes till 10 sh. 6 d. pr centner, betår af små, lika stora qvartsstenar; endast några få korn gingo igenom en sikt med hålvidd af 1 millimeter, hvaremot de samtlige givgo igenom hål af 2 millimeters diameter. Dess naturliga färg är denna obestämda grå, som spelar i det violetta, alldeles som den egendomliga färgen hos vissa klöfverfrösorter, med hvilkas storlek kornen äfven noga öfverensstämma. Ännu svårare är det att upptäcka den falska beskaffenheten af den sand, som är bestämd att blandas i hvitt klöfverfrö; kornens storlek är endast mellan !; och 1 millimeter och de äro derjemte färgade med en så förvillande lik svafvelgul färg, att till och med landtbrukare, som ega en mer än vanlig förmåga i att bedöma frösorter, ha antagit de prot på sanden, hvilka förevisats dem i små flaskor för äkta hvitt klöfverfrö. Den gula tärgen, hvarmed qvartskornen äro öfverdragna, är oupplöslig i vatten, till och med kokande sådant äfvensom i alkohol och ether. Detta är nu godt och väl att prof. Nobbe upptäckt försalskningen, men ännu bättre skulle det obestridligen vara om han på samma gång bade uppgifvit sättet för andra att kunna taga sig till vara för detta i klöfverfröets oskyldiga mantel uppträdande, sannskyldiga Årof-frö! Sådana varor borde egentligen liqvideras med sådant Åmynt, som det, hvilket en likaledes offentligt uppträdande firma i humbugens land, Amerika, under en längre tid oupptäckt kastat in i penningmarknaden eller också med tit. Nicolaus August Höijers mästerliga kopioraf svenska privatbankssedlar. Denne lika farlige som enskilde bankdirektör anlände, genom en nästan komisk eump, hit till staden på morgonen samma dag, som det stora privatbanksmötet här egde rum. Det var visserligen icke Styrelsen för Göteborgs Enskilda Bank, utan vår nitiske polisintendent, v. häradsh. Elliot, som arrangerat denna invitation, men derföre fick också Höijer direkte spatsera in i cellfängelset och fick hvarken vara med om diskussionen på Mindre Börssalen eller den splendida middagen på Lorensberg. Istället för att få afhöra ryttmästare Hallenborgs qvicka skål för fäderneslandet (N. B. icke tidningen), trycktriheten (vid gästabudsbordet) och eden allmänna skulafriheten, fick han i cellens lugn meditera öfver det oskattbara i — den personliga friheten, Det berättas, att den hommansegare på Lier, hos hvilken Höijer slagit sig ner, nyligen fått en ny manbyggnad färdig och att Höijer, då polismännen anlände dit, var i full fart med att i ett af rummen anbringa alfrescomålningar. Också utbrast hans värd, då hans snillrike gäst blifvit gripen och afforslades från gården, med bedröfvad stämma: Det var egu megen Skade paa den Fyr, saadan en Maler faar jeg nok aldrig mer! Alfresco-Maleren är ovedersägligen en Åkostnär i sitt egentliga fack : sedelförfalskningen, ty de olika prof på de varor som förekomma i hans affär, och hvilka finnas förvarade i härvarande poliskammares mäuseum för dylika produkter af den samhällsomstörtande industriskickligheton, förråda en högt uppdrifven färdighet i att med bläck och vattenfärg åstadkomma de mest förvillande resultater. Instuckna i en sedelbundt, utprånglade i skymningen eller vid ljus skola de ovilkorligen bedraga den intet ondt anande.