Lifvets strid). gAf Charles Reade. Öfversättning från Engelskan. Men hon återvände sjelf till det och sade likgiltigt, att mr Coventry enligt hennes omdöme visat mera ädelmod än de flesta menniskor skulle ha gjort i hans ställe. Hon hyste intet agg till honom; han hade i hennes ögon ej mera vigt än den der stolen, och han kunde besöka henne om han behagade, men på ett vilkor, att han skulle glömma det förflutna och aldrig vidare tala till henne om kärlek. — Kärlek! Män äro ur stånd att erfara denna känsla. Hon tänkte på Henry, äfven under det hon talade om hans rival. Den på sådant sätt gifna tillåtelsen meddelades åt mr Coventry af hans vän Carden; men han visade ingen brådska att draga fördel deraf, och hvad Grace beträffar glömde hon att hon någonsin gifvit den. Men denna köld å mr Coventrys sida var blott skenbar. Han väntade endast på att Patrick Lally skulle återkomma från Irland. Denne Lally var en gammal och pålitlig betjent som förut tjenat honom i många intriger, och från hvilken han motvilligt skilt sig för ett par må) Forts. fr. N:o 115