Göteborgsposten – 20 maj 1871, sida 1

— MES KIVI SEKTEN iicccc LL—TL— — liga politiska förhällanden och drömma om vår, solsken, blommor och fågelsång, rasar det inbördes kriget med oförminssad hättighet och stigande faso i det ännu i dag för ew år sedan åtminstone till utseendet mäktiga och blomstrande Frankrike. Grymhet etter grymhet, väldsgerning på våldsgerning, blodskuld på blodskuld, se der de stora handlingar, hvarmed la Commune inskrifver sitt namn i verldshistorien. Vendöme-kolonnen störtad, Thiers boning i ruiner! Herrliga medborgare, flna onfants de la Patrie! Såsom ett lämpligt åpropos för dagen meddela vi följande beskrifning på Vendomeplatsen och kolonnen, lånad frän en af vårt lands snillrikaste författare, han som utandades sin sista suck, just då hans eget sädernesland aftäckte bildstoden af sin ypperste konungslige krigare: Vendöme-platsen, anlagd på tomten af det fordna Vendome-hotellet, uppbygdt af Henrik IV åt dess son, är rik på historiska minnen och hvilken plats i Paris är icke det! Den egdes och beboddes är 1720 af irländaren Law, den på en gång mest snillrike och mest olycklige vinglare verlden känner, och hvilken, sedan han af furstar köpt och med ofantliga summor betalt grefskaper och markisater i nästan hela Europa, dog såsom flykting i Venedig, fattig och förgäten. . . Der störtades, under den första stora revolutionen, från sin piedestal Ludvig XIV:s kolossala ryttarstod, som stått der sedan år 1699, och det i samma ögonblick Ludvig XVI såsom fånge fördes öfver platsen för att insättas i det sorgligt bekanta Tempeltornet. Der, år 1815, degraderades och dömdes till deportation general Bonnaire, den tappre försvararen af la Place de Conde, midt framför Vendome-kolonnen, hvars basreliefer framställde flera af hans egna krigsbedrifter. Der spände sig, samma dag de allierade härarne intågade i Paris, nitiska rojalister uti de linor, som, fästade kring halsen på Napoleons staty, skulle nedrycka den från kolonnen, och drogo af alla krafter samt svettades af bjertans grund för den goda saken, utan att likväl på detta sätt kunna böja den envisaste af alla bronshalsar. Sjeltva kolonnen är ett verk af Rapoleon I och invigdes år 1810 för att föreviga minnet at franska härens bedrifter under 1805 års falttåg. Vendömekolonnen, i likhet med Julikolonnen helt och hållet af brons, är likväl högre än denna senare, eller 107 alnar, piedestalen och statyn inberäknade. Till gjutgods användes 1200 af fienden tagna metallkanoner. Piedestalen, på hvars hörn fyra örnar uppehålla guirlander at ek och lager, är på alla faceina ornerad med troteer af alla slags vapen, fanor och militäriska drägter. Ötver ingången till kolonnen sväfva tvenne segerns genier, uppbärande en tafla, hvars latinska inskrift erinrar om monumentets uppkomst. Sjelfva pelaren är helt och hållet ornerad med basrelieter, töreställande i kronologisk ordning alla bedritterna från början af 1805 ärs fälttåg ända till fredens afslutande etter slaget vid Austerlitz. Genom en spiraltrappa, som slingrar sig inuti kolonnen, uppkommer man till en å kapi älet hvilande balustrad, ifrån hvars midt höjer sig en ny piedestal, som uppbär Napolson I:s staty. Detia stolta minnesmärke ligger i dag kastadt i smutsen, under jubel och skrän från en rasande folkmassa, applåderad af 600 medlemmar af Kommunens grödda ett begrepp som härvidlag torde vara nästan liktydigt med — afskum. Stoden med den trekantiga hatten och de korslagda armarne, bilden af den i bojor slagne örnen eom på oceanens klippa tynade bort under tyngden af den förebråelsen, att ha förrådt den som skänkt honom storhetens glans, friheten, har blifvit slungad i en dypöl af män, som icke varit värdiga att lösa hans skoremmar! Ej mera skall solens guld, ej mera månnas silfver gjuta sig ölver minnet af store män och tappre krigare, vandaliemen bar funnit sina målsmän i bildningens och civilisationens hufvudstad! Hvilket vackert motstycke till denna bedrift är ej å andra sidan nedbrytandet och utplundrandet af den gamle tostorlandsvännen Thiers bostad! Nidingar, rasen, eder tid är snart ute, det gifves en hämnande Försyn och straffet följer brottet i spåren! Det södes blott en stor man i hvarje sekel, är en paradox, hvars ohällbarhet bland andra Napoleon den Tredjes och Bismarcks samtidigbet ådagaläggor. För öfrigt kan man vara stor på mångahanda sätt, jätten Schampi och major Hansen äro derpå obestridliga bevis. Dessa uppträda dock med ostentation och ta betalt sör sin storhet. Men i de gamle vikingarnes land kan man ofta påiraffa verkliga kämpagestalter, som låta sig gratis 80 al menniskorna. Ej sällan fiunas de instuckna i våra landtregementens leder, der 3 alvarekarlar ingalunda höra till sällsyntheterna. Men — fyra alnars och ändå lite ull, se det ha vi ännu aldrig hört talas om. Okänd och ouppmärksammad skulle Iusaren vid Hvetlanda sqvadron och kongl. Smålends Husarregemente N:r 21 Roog gått genom lifvet, om han ej 1 början at sistl. Mars månad hittat på det orådet att från hemorten afvika. På begäran af kgs bfbde i Jönköping efterlyser nu Göteborgs och Bohusläns Landshöfdinge-em